Storslagen natur och skönt relaxad atmosfär.
Och mer än 150 stränder - varav många oförstörda och öde. Lägg till att Fuerteventura stoltserar med flest soltimmar av alla Kanarieöar.
Finsmulig Sahara-sand rinner som socker mellan tårna. Några meter bort rullar perfekta surfvågor in på stranden. Utsikten är hisnande, Marocko ligger tio mil bort.
- Jag har sett många stränder, men den här slår det mesta. Så nära Karibien man kan komma utan att lämna Europa, säger mitt ressällskap entusiastiskt.
Vi befinner oss i nationalparken Las Dunas på norra Fuerteventura, paradiset för oss som är ute efter lugn och ro. Här finns inga försäljare, det är glest mellan handdukarna och vi hittar snabbt vår egen strandremsa.
Badgästerna är skönt tillbakalutade. Ingen orkar lägga energi på att exponera muskulösa kroppar och designbikinis. Några sitter med näsan i en bok, andra med fötterna i sanden och blicken i horisonten. Nakenbadare blandar sig obekymrat med andra badgäster.
Glöm grisfester
På Fuerteventura badar man precis som man vill - med eller utan kläder.
Bästa sättet att upptäcka ön är att hyra en bil, Fuerteventura är nämligen värd att lära känna. Glöm grisfester och filmen "Sällskapsresan". Fuerteventura är långt ifrån det låtsasparadis som man normalt förknippar med Kanarieöarna. I stället väntar slumrande byar, svindlande serpentinvägar, öde stränder och idylliska fiskrestauranger.
Efter några inledande dagars slapparliv på all inclusivehotellet är vi redo att utforska vulkanön, som är vacker, trots att den mest liknar ett brunt och torrt kokosnötsskal.
På östkusten ligger orter som Caleta de Fuste, Las Playitas, Costa Calma och Morro Jable. De flesta var små fiskebyar från början, men storslagen natur fick turisterna att strömma till och numera dominerar stora hotellkomplex.
I inlandet hittar vi pittoreska byar. Charmiga Betancuria, före detta huvudstad, är värd ett besök. Liksom La Olivia och Pajará. Men faktum kvarstår: när det är 29 grader varmt är det till kusten och stränderna vi vill. Efter en och en halv timme i Betancuria - med lemonadstopp på kafé, kyrkbesök och shopping av skålar - kastar vi oss in i den luftkonditionerade bilen.
Dramatisk kust i väst
I den gamla fiskebyn Corralejo, på nordligaste spetsen, slår vi oss ner på en uteservering. Vi har utsikt över både Lanzarote och lilla ön Los Lobos. Karaffen med cava börjar sina hos vår bordsgranne, han sjunger med i Robbie Williams "Angels" med sådan inlevelse att vi tror att det är 1997 igen. Men det är så mycket party det blir. Just i Corralejo finns visserligen ett par klubbar, men det är inte för utelivet som man köper en biljett till Fuerteventura.
Många turister missar västkusten. Gör inte det. Våra bästa upplevelser har vi från den dramatiska kusten i väst. På favoritstranden i El Cotillo samlas alla: gamla, unga, surfare, turister, inhemsk befolkning och hippies. Vi ställer picknickkorgen bakom en stenmur, brer ut handdukarna och vaggas in i siestan till tonerna av reggae från strandgrannens högtalare.
Vi fortsätter söderöver och förälskar oss i tre byar: Los Molinos (mystisk och bohemisk), Ajuy (dramatisk natur och kanonrestaurang) och La Pared (surfarnas våta dröm).
Semesterveckan avslutas på Sotavento beach, på sydöstra delen av ön, tidigare korad till en av världens tio bästa stränder. Det blåser friskt, sandkornen sticker i ögonen och att vindsurfing-VM avgörs här varje år känns helt logiskt.m
