Dalen innanför Puerto de Mogán är inte bred och eftersom man bestämt sig för att inte bygga höghus längs bergssidorna får man vackert finna sig i att bristen på hotellrum ofta är stor. Alltså är det här en populär destination även för dagsutflykter från de inte alls lika charmiga turistorterna österut.
Vi promenerar i gränderna som kantas av vita tvåvåningshus med prunkande bougainvillea och hibiskus. Det ser ut som en fiskeby och fiskepiren ligger utanför, men kvarteren är inte riktigt vad de utger sig för att vara.
Visst är Puerto de Mogán från början byn Mogáns fiskehamn. Själva byn ligger åtta kilometer in på ön. Där föredrog invånarna att bo före turistboomen, på betryggande avstånd från pirater och stormar.
Men dagens Puerto de Mogán är till stor del den spanske artisten Rafael Nevilles verk. På 1960-talet flyttade han hit och bestämde sig för att skapa en turistort som inte liknade något annat på Gran Canaria. Mellan 1983 och 1988 byggdes dessa småskaliga kvarter med vita tvåvåningshus omgivna av kanaler och gränder. Det ser ut som en äkta by, men är egentligen hotell och semesterlägenheter.
Närmast vattnet radar restaurangerna upp sig bredvid souvenirbutikerna. Längs kajen ligger stora segelbåtar och sportfiskebåtarna är redo för dagsturer med fiskeglada turister. Någonting ska de väl få på sina turer, att döma av de många fiskar som simmar i det kristallklara vattnet inne i hamnbassängen.

Färsk fisk på tallriken

Yrkesfisket finns också kvar i byn. Den långa fiskepiren ligger skyddande utanför småbåtshamnen. I fiskehamnen kryssar vi mellan stora fångstburar och andra redskap. Fiskarnas egen kooperativa restaurang Cofradía de Pescadores ligger ute på piren. Här serveras fångsten som dragits upp av fiskarna som just nu sitter och spelar kort i restaurangens bar.
Längst ut på piren har vi utsikt mot Playa Taurito, ett exempel på "traditionell kanarieturistort", alltså med hotell klättrande våning efter våning upp på bergsluttningen. Vi förstår varför de som semestrar där åker hit för att äta lunch eller middag.
Vi fortsätter en bit från vattnet upp mot det gamla Puerto de Mogán. Jodå, det finns en gammal del av byn också. Den klättrar lite mer vildvuxet uppför backarna bakom hamnen. Här är husen också vita med fönsterluckor i rött, blått och grönt, men de oregelbundna kvarteren och inte fullt så välputsade fasaderna avslöjar att detta är på riktigt. Här bodde fiskarna förr. Min gissning är att många hus i dag är sommarbostäder, liksom i svenska kustorter.

Liten vacker strand

På andra sidan ån som rinner ut från dalen ligger stranden. Den är i sann kanarisk anda konstgjord, eller i alla fall kraftigt förbättrad med hjälp av ljus sand ovanpå den naturliga svarta lavasanden. Stranden är vackert halvmåneformad, men inte stor, cirka 250 meter lång.
Bakom stranden ligger Puerto de Mogáns två stora hotell där de flesta svenska charterturister bor, Cordial Mogán Playa och Cordial Mogán Valle. De är inte byggda i samma fiskebystil som resten av byn, men är ändå tilltalande med byggnader på max fyra våningar. Man kan inte tro att hotellen är så stora som de är. Playa har närmare 500 rum, Valle 300 lägenheter.
Hotellen sträcker sig bra långt in längs promenaden mot det obligatoriska shoppingcentret. På andra sidan ligger ödetomter, så här är vidare expansion att vänta. Vi hoppas att eventuella nya hotell byggs i samma lågmälda stil som hittills.
Måtte arkitekterna inte inspireras av det hiskeliga shoppingcentret. Vem kom på att bygga ett köpcentrum som ser ut som en fotbollsarena just här? Och varför?