Rio är farligt vackert. Aldrig smeker havet så dramatiskt så många böjda bukter. Staden tittar malligt fram ur prunkande grönska med nästan löjligt mulliga berg.
Rio är farligt exotiskt, södra halvklotets mest omsusade stad.
Rio är farligt roligt, sprudlande vitalt, fyllt av översvallande glädje - det oanständiga busfröet bland storstäder.
Rio är farligt stort. Med sina förorter har staden tio miljoner invånare, stort som London, spretiga avstånd och bilburet som Los Angeles.
Rio är farligt spännande och har en unik uppbyggnad. Här ligger kvarteren, fattigas och rikas, ofta tätt intill varandra. Cariocas, som rioborna kallas, ur alla läger kan ofta ta en öl på samma hörna, shoppa på samma ställe, bada på samma strand, dansa till samma musik - oberoende av klass, ras och bakgrund.

Rio är farligt vänligt

Men är det inte farligt farligt? Kriminalitet kommer alltid på tapeten, så fort Rio nämns - både med all rätt, och grymt orättvist. Rio har länge haft gangsterligor, som slåss med varandra och polisen på ett nästan klassiskt Chicagomanér. Mycket ändras snabbt, föga märks för en besökande.
Minnet för de flesta blir snarare att Rio är farligt vänligt, att man besökt världens kanske mest positiva storstad. Där cariocas är gräddan av öppna, flirtiga, hjälpsamma och på gränsen till gulligt välkomnande storstadsbor.
Och när denna stad nu ska ge världen - och sig själva - tidernas olympiad 2016 (men först VM i fotboll 2014), så blir det nog inte en näsa i vädret, eller protester från traditionella gnällspikar, så vanliga i många städer.
För Rio är 100 procent passion och djup sammanhållning. Och aldrig har Rios så berömda ”tumme”, varit så glatt och stolt uppe som just nu.

Text av:  Bobo Karlsson