Dagens mondäna sus med Hollywoodkändisar, nya prestigeladdade krogar, det vackra folket och det rätta skimret runt hotellfoajéer och pooler finns i dag på den norra delen av South Beach längs Collins Avenue, från cirka 16:e gatan och upp mot 24:e gatan. Själva kroglivet längs numera hårdkommersialiserade Ocean Drive känns med få undantag lite vulgo.
Finsmakaren får nu sitt lystmäte på alla de eleganta och nya extrema hotellen; Delano, The Raleigh, W Hotel, Shore Club, Gansevoort South, The Setai med flera. Och i kvarteren söder om Fifth Street, ”Sofi”, finns fortfarande något av gårdagens charm kvar.
Ett sätt att göra Miamivistelsen mer spännande är förstås att via luncher, bruncher och middagar utforska Miamis övriga och bitvis mer klassiska stadsdelar.

Solskensmat och karibiska grytor

I det prunkande tropiska Coconut Grove blandas välmående intellektuella, njutningslysten övre medelklass och partysugen universitetsungdom. Bästa stället att spana, ses och synas på är Green Street Café – som ett litet Stureplan i miniatyr. Kvarteren puttrar av franska bistroer, skaldjurshak och singelbarer. Ett av de mer spännande lokala korten är Jaguar med sin ”ceviche spoon bar” och latinamerikanska grill.
Granne är den Beverly Hills-liknande stadsdelen Coral Gables. Vill man tappa hakan riktigt ordentligt bör man bege sig till The Biltmore på Anastasia Avenue, en av Amerikas mest extremt genomförda hotellfantasier.
Omsusad kvinnlig krögare och kock är Cindy Hutson med sin ”solskensmat” och sina karibiska grytor på Ortanique, mitt på berömda Miracle Mile. Ett sus och dus av ”modern americana” finns på Houston’s, ett slags glättigt superbrasserie.
Miamis hat och kärlek riktas främst mot Havanna. Och ingenstans svallar de kubanska känslorna mer än i Little Havana. Vill man riktigt förstå vidden av det gamla strävsamma paret Miami och Havanna, så passerar man kyrkogården vid Woodlawn Park. Här ligger tre kubanska presidenter begravna. Och en liten bit bort är huset där advokatsonen Fidel Castro började samla in sina första dollar till revolutionen. Går man bara några kvarter ser man monumentet till minnet av dem som stupade vid Grisbukten.

Missa inte downtown

Europeiska turister har ofta undvikit och avfärdat downtown. Men på 00-talet har här uppförts extrema kontorsbyggnader och svindyra bostadsrätter klänger. Världens största kryssningsfartyg har tagit över hamnen. Moderna hotell, som Epic, är insprängda mitt i kokainarkitekturen. På American Airlines Arena spelar Miami Heat och världsstjärnor har sina konserter.
Flagler Street är som en vandring genom Latinamerikas storstäders extremaste marknadsgyckel. Charmigast är det i det mer gamla, udda Brickell Village. Stämningen är som bäst på den funky bluesbaren Tobacco Road och fisksyltan Garcia’s, båda vid Miami River med sin kittlande Miami Vice-stämning.
För knappt hundra år sedan fanns inte Miami. Staden var som tänkt för malariamygg, gula febern, med jämna mellanrum några våldsamma orkaner. Det är den sista landremsan som tittar upp ur havet, den yngsta delen av Amerika på alla sätt. Har man så bara bott här i fem år tillhör man urinvånarna, så är det än i dag.
Allt bygger på fantasier. Man importerade palmer från Kanarieöarna, orkidéer från Hawaii, vackra träd och buskar från Brasilien, flamingos från Bahamas och sprutade upp sanden ur havet.
Finns det något underbarare än skära lögner och rosa drömmar!


Text av: Bobo Karlsson