Eiffeltornet stod klart 1889, den dåvarande kultureliten försökte stoppa bygget, kallade det för en ful fabriksskorsten. Ungefär sex miljoner besökare åker årligen upp i ingenjör Gustave Eiffels skapelse. Han möjliggjorde även Frihetsgudinnan i New York genom att utforma hennes järnskelett. Utsikten är magisk, åt sydväst sträcker sig Marsfältet, en stor gräsplan där turister intar sin pick-nick. Vid krigshögskolan i fonden studerade Napoleon Bonaparte, om vilken det sägs att han i slutbetyget fick kommentaren ”si la possibilité lui est donné il peut aller loin”, om han får möjligheten kan han gå långt. Han vilar dock bara några kvarter härifrån i Invaliddomen, i en kista av finsk porfyr.

Själv vilar jag sällan i Paris. Jag vill gå vidare, vill se ännu ett monument, ytterligare en utställning, ännu ett museum. Vill sitta på café, se en ny vy, upptäcka nya kvarter, Agneta Rickardsson på plats i sina drömmars stad.  betrakta gamla vänner som den lilla Frihetsgudinnan i Seine väster om Eiffeltornet.

En vårdag 2011 när jag flanerar i latinkvarteren händer följande. Snett bakom går en man mycket nära min väska. Jag stannar och låter honom passera. Men han går såå sakta och regnet ökar, jag sträcker ut stegen. När jag är på väg att passera, frågar han leende:

– Are you okay?

Han ser inte ut som en ficktjuv. Vi skrattar, han frågar om jag ätit. Vi gör som på film, småspringer in på ett brasserie. Kyparen hänger upp våra ytterplagg och vi beställer. Potatisomeletten smakar förträffligt, konversationen flödar liksom regnet.

Vi bestämmer att dela taxi, John från Chicago är turist, jag är guide. Universitetet Sorbonne och medeltidsmuseet, Musée de Cluny i latinkvarteren. Ön Ile de la Cité med den mäktiga katedralen Notre Dame och favoriten på samma ö, kapellet Saint Chapelle - två gotiska mästerverk. I Notre Dame krönte sig Napoleon Bonaparte till kejsare 1804 och i Saint Chapelle spelades scener av Da Vincikoden in. Båda kyrkorna erbjuder klassiska konserter. I dessa områden, runt Justitiepalatset rör sig kommissarie Maigret i mitten av 1900-talet i Georges Simenons deckare.

John avbryter:

-The Girl with the Dragon Tattoo, that is Swedish right – It is so great.

Känner han till en annan svensk författare, August Strindberg? Jo, han har sett Fröken Julie, men han vet inte att en av Strindbergs tavlor är del av kollektionen på Musée d’Orsay. Louvren, L’Orangerie, Jeu de Paume, Petit Palais och Grand Palais har alla ofta mycket bra utställningar. Paris är så rikt på konst.

Vid Rond Point på Champs Elysées kliver jag av. Sista informationen är om Triumfbågen: En trappa upp från den okände soldatens grav är det en härlig utsikt. Och stenen som ger det stjärnmönster som leder de tolv avenyerna ut kommer från Sverige och Bohuslän. För mig är detta ett Paris: det oväntade, trevliga möten.

Christine och jag träffas första gången iklädda badrock på Le U Spa Barrière. Hon ser alltid ut som om hon just blivit stylad för att plåtas. Perfekta naglar, aldrig ett hårstrå snett och idag iklädd en röd klänning från Dior. Leendet är äkta och jag tror inte att ansiktet är lyft. Hon är uppfylld av ett besök på Clarions nya spa. Oljor, krämer, arkitekter, ekologi, massörer, hon kommer att behålla sin handkräm från Nuxe, men skall prova en ny. Nördigt? Ja, men Paris är också skönhetens stad. Innan jag återvänder ut i regnet tar jag på mig mina gympadojor och lägger de högklackade i väskan. Jag småspringer till tunnelbanan.

Det är trångt i trappan och det finns ingen rulltrappa, ingen fungerande hiss. I morse, på metron, blev några damer nästan bestulna. De räddades av två män som pekade ut ficktjuvarna som klev av vagnen för att prova sin lycka på nästa tåg. Paris är vänligt och vackert, men nobelpristagaren Albert Camus har också rätt när han skriver om Paris: C’est sale et il y a des pigeons - Det är smutsigt och där finns duvor.

Nu är det vår, parisare och turister sitter åter på trottoarserveringarna med ett glas vin. Kastanjeträden blommar i Boulognerskogen. Och om kvällarna lyser Eiffeltornet stolt. Paris är alltid värt ännu ett besök.