Det blåser på bra, men trots det så är havet ganska lugnt. Korallrevet stoppar de stora vågorna, så här i lagunen är havet stilla trots att det viner lite kring öronen.
Jag är i Bel Ombre, ett litet område på Mauritius sydkust som fransmannen Yves kallar "Mauritius bäst bevarade hemlighet".
Mauritius är långt ifrån en hemlighet. Mark Twain skrev öns mest kända hyllning: Gud skapade Mauritius, sedan skapade han paradiset som en kopia...
I dag ska jag lämna mitt vackra hotell för en båttur i paradiset.
Jag har bokat en katamarantur. På vägen till båten stannar vi och plockar upp ett norskt par, som också ska med och segla katamaran. De stora vackra hotellanläggningarna ligger oftast precis vid havet och har ett så stort aktivitets- och restaurangutbud att man inte behöver inte lämna hotellet under en vistelse på ön.
Men att ta en båttur är populärt och för den som vill ha en mer äventyrlig båtresa finns det goda möjlighet att fiska blue marlin. Big game fishing, som man kallar det här, är väldigt populärt, varje år arrangeras en världscup: Marlin World Cup, som lockar folk från hela världen. Enligt bilderna från gamla tävlingar så är det inga små fiskar man får upp.
Jag hoppar gärna över fisket, en snorklingstur, vind i segel och turkost hav passar mig utmärkt.
Mina nyvunna norska vänner från bussen, Unn och Rune, är här på bröllopsresa. De ser fram emot båtresan med blandade känslor. Rune blir otroligt lätt sjösjuk, och undrar hur det kommer sig att han står här och snart ska gå på en båt. Och det blåser ju som sagt rätt bra i dag...
- Du gör det för kärlekens skull, säger Unn och ler lyckligt.

Delfinernas morgonshow

Vi är knappt 20 personer från världens alla hörn som ska tillbringa dagen ihop på båten. Det är det norska paret, ett gäng kvinnor från ön, som direkt blir mina favoriter. Med sig har de en väninna från Seychellerna. Vidare ett bröllopspar till från Spanien, två par från Sydafrika och ett par britter, så klart. Mauritius har varit britternas paradis länge.
1810 tog britterna ön från fransmännen, som huserat här sedan 1715. Innan dess har både portugiser, holländare och araber koloniserat ön. Britterna ändrade inte speciellt mycket under sina år av styre, mer än att man så klart införde vänstertrafik. Och det är det än i dag. Mauritius blev helt självständigt 1968.
Ett annat brittiskt arv som gör det lätt för oss turister är att öns officiella språk är engelska. Men i hemmen pratar man franska eller creol, som enklast beskrivs som en fransk dialekt. Nästan alla talar dock bra engelska.
Platserna i fören, på de två näten som är uppspända mellan katamaranens skrov blir snabbt upptagna. Här ligger man och svävar ovanför det stora blå när katamaranen far fram.
Efter att vi fått en snabb säkerhetsgenomgång kommer båtens personal ut och erbjuder förfriskningar, läsk, öl, drinkar eller vin. Det är bara att välja, allt ingår i priset.
Damgänget väljer vackra färgglada romdrinkar. Stämningen är glad, avspänd och skön.
Vår första anhalt är att spana efter delfiner. Alla båtar styr åt samma håll. Varje morgon är det samma scen, både småbåtar och större katamaraner tar kurs mot just den här bukten utanför Tamarin där delfinerna bjuder på morgonshow. Och vips är det som om det kokar i vattnet. Hur många delfiner som helst simmar runt.
Detta folknöje är dock ett problem på ön - man är rädd att delfinerna ska bli bortskrämda av all båttrafik. Många, speciellt de små båtarna, går väldigt nära, och man får nästan en känsla att de jagar delfinerna. Vår katamaran är med i en organisation som är rädd om delfinerna så vi jagar inte i väg i all hast, delfinerna visar sig så snällt runt båten ändå. När vi tittat oss mätta på dessa gracila, vänliga djur går båten vidare.
Personalen fortsätter dela ut drinkar och tilltugg till den som vill. Mina favoritdamer är i högform, skrattar och pratar i mun på varandra. De ser ut att njuta i fulla drag. Solen skiner och havet är helt osannolikt turkost - åh, så jag njuter!

"Fantastiska färger och fiskar"

Nästa anhalt är snorkelstoppet. Här kastar vi ankar och blir kvar ett tag. Det börjar dofta förföriskt från grillen i aktern. Personalen förbereder lunchen och grillar kyckling och fisk.
De modiga dyker i vattnet från båten och vi lite försiktigare tar oss tryggt ner på stegen. Frances, en av kvinnorna från ön, tar stegen. Hon tjoar och tar väldigt lång tid på sig för att doppa sig i det 24-gradiga vattnet. Jag får inte glömma att för henne är det vinter nu.
Hon säger ursäktande till mig:
- Jag har badat i mycket kallare vatten i Bretagne, men det var i min ungdom. Kroppstemperaturen ändras med åren...
Hennes glada väninnor hejar på och skrattar.
Unn från Norge var först i, hon kommer simmande tillbaka och rapporterar uppspelt från korallrevet.
- Det är helt fantastiska färger och fiskar. Ligger man helt still kommer de fram och äter på en...
Efter bad och mat sätter jag mig att prata med Kevin och Anita från England. Det är fjärde gången de är på Mauritius och båda säger unisont:
- Fick jag bara välja en plats på jorden för alla mina framtida semesterresor skulle det bli Mauritius.
De har bott lite överallt på ön men höjer ett varnande finger för Grand Bay, öns nordligaste badort. Det är överetablerat och alldeles för många partyglada engelsmän, tycker Kevin. Men alla andra ställen, öst-, väst- och sydkust, har de bra erfarenheter från.
- Man får mycket för pengarna här, maten, människorna, servicen och hotellen är helt fantastiska. Kevin sprider superlativer kring sig.
Båtresans sista stopp är på den lilla badön Ile aux Benitiers. Den är än så länge obebodd men det finns planer på att bygga hotell här också.
Vi åker i land med en liten motorbåt. Här på den vita sanden i skuggan av träden ligger folk och vilar i eftermiddagsvärmen. Fast det är absolut inte för varmt.
Här på den lilla badön är det lä, och det fantastiska havet är alldeles stilla. Stora gäng och familjer har njutit av picknick i det fria. Det finns små vind- eller snarare solskydd på stranden, med stubbar som stolar och med bord byggda av strandfynd.
Vi sätter oss ner och njuter vi också, och väl tillbaka på båten är det bara att fortsätta njuta.
Jag och Anita tar ett avslutande glas vin, lapar i oss den sista solen och är rörande överens om att vi blir både vackrare och lyckligare av solfärgad hud.