Jag ligger utsträckt i vattenbrynet och låter det 27-gradiga poolvattnet svalka min rygg samtidigt som den 34-gradiga arabiska solen smeker min bröstkorg.
Himlen är djupblå och mellan palmkronorna i min vy flyger små, citrongula kanariefåglar.
Det enda som hörs är syrsornas spel och svallet från Indiska oceanen.
På en skala från ett till tio, hur mycket tror ni jag saknar det svenska senvinterslasket?
Nä, nu var jag onödigt taskig mot er som måste vara hemma och se till att snöröjningen funkar.
Men faktum kvarstår: mot slutet av en grym vinter som vår senaste slår knappast något klarblå himmel, turkost vatten och 30-gradig, tropisk värme.
Och mitt femstjärniga resorthotell i Salalah skryter inte bara med fina pooler och bra krogar, man har också en fantastisk egen sandstrand mot Indiska oceanen. Kilometervid i längd, fyrtio meter bred, härlig fin, vit sand prydd av palmbladsparasoller och en allé av kokospalmer utmed kanten till hotellanläggningens gräsmattor.
En gul flagga fladdrar i den sköna brisen: den signalerar att badare ska se upp med vågornas lömska utåtsug. Men detta ger också den läckraste oceanupplevelsen - stå en bit ut i vattnet och låt dig vikas som en fällkniv av de kraftiga, salta vågorna.
Salalah ligger längst ner i södra Oman, på den arabiska halvön, nära gränsen till Jemen. Geografiska omständigheter har gett just den här regionen - Dhofar - ett unikt och underbart klimat. Medan resten av den stora halvön i stort sett är uteslutande sandöken förunnas Dhofar indiska monsunvindar och regn: vilket ger en för världsänden helt sensationell flora och grönska.
"Bra alternativ till Thailand"
Sommarregnet har gjort området till ett arabiskt drömresmål. I juni-augusti, när det är outhärdligt varmt i stora delar av arabvärlden, är det status för rika att ta familjen till en eller ett par veckors regnsemester i Dhofar. Hotellpriserna tredubblas och turisterna njuter av picknick i regnet (!).
När det gäller turism övriga tider på året är vi svenskar faktiskt pionjärer. Solresor började flyga charter hit för fem år sen och är fortfarande ensamma på plan (här finns gott om andra europeiska turister, men de flyger hit reguljärt).
Gävleparet Torbjörn Odén, 47 och Anna Ehrling, 42, blev förtjusta direkt - sen första besöket för fyra år sen har de varit här åtta gånger:
- Det är så skönt och lugnt här, säger Torbjörn. Jag tycker det är ett bra alternativ till Thailand: flygresan är inte så lång, och luftfuktigheten är inte besvärande - det fläktar hela tiden så skönt här.
- Och man slipper allt tjat från försäljare, såväl på stranden som inne i stan. Här är man i fred. Vi brukar slappa och läsa böcker. Och göra en del utflykter. Det är ett perfekt land att hyra bil i. Vägarna är fina, det är bra skyltat och det är inte så mycket trafik.
Attraktionerna är begränsande, men det finns ett antal stränder, fort och museer och naturen är bitvis vacker med sina banan- och mangoplantager.
Själva stan Salalah (Omans näst största) är värd att undersökas, även om det inte finns nåt sensationellt att köpa. Originellast är de många kvarteren med rökelsebutiker i Kvällssouken. Världens finaste rökelse skördas nämligen bara i Dhofar som erbjuder ett unikt klimat, perfekt för det känsliga frankincense-trädet. Trädets kåda ger den rökelse som tidigt gjorde regionen rik. På 200-talet efter Kristus var kådan bokstavligen värd sin vikt i guld.
Efter flera dygns abstinens får här shopaholic-en i mig äntligen napp:
En måste-ha-pryl för bara 40 spänn:
En elektrisk rökelsebrännare för bilen!
Nu ska vi köra så det ryker...
