Medelhavets sydligaste ö är nytt chartermål för säsongen. Djerba ligger längst ned i sydöstra Tunisien, nära gränsen till Libyen. Ön är 514 kvadratkilometer stor och har 140 000 bofasta, i huvudsak sysselsatta med lantbruk och turism.
Odlingsverksamheten är så omfattande här att den tunisiska beteckningen för bosatta här, "djerbi", med tiden blivit lika med ordet "handlande".
Överallt på ön kantas vägarna av stånd med färgstarka berg av allehanda frukter, grönsaker och kryddor.
För tvåtusen år sen handlades här med annat också: det var från Djerba som romarna hämtade de vilda djuren till sina bestialiska gladiatorspel.
Turisterna bor i huvudsak i "turistzonen", den smala drygt två mil långa remsa utmed öns östkust som i princip är en enda kontinuerlig vit sandstrand. Här ligger nära hundra hotell på rad, många av dem i toppklass och av den "all-inclusive"-art som gör att en chartervecka här i princip kan avverkas utan behov av att lämna hotellanläggningen.
Själv bor jag bland annat på lyxiga Radisson Blu Resort & Thalasso, ett stiligt palatsliknande bygge med all tänkbar komfort, inklusive en gigantisk spaanläggning med ett digert utbud av allehanda hälsobad och skönhetsbehandlingar. Här får mina fötter en härlig föryngring för 27 euro (de flesta av behandlingarna ligger på denna prisvärda nivå).

För dig som trivs i solstolen

Havet är klarblått, solen säker (Djerba har bara 21 regndagar om året) och maten ofta mycket god: tonfisken här sägs vara Medelhavets bästa och den är verkligen gudomlig.
Men många av oss har svårt att ligga i solstol en hel vecka. I sanningens namn måste sägas att Djerba har glest med spännande utflyktsmål.
Shoppingen är heller inget vidare: det som erbjuds är i huvudsak keramik och lädervaror. Men jag tycker inte den typ av arabisk keramik som erbjuds här är det minsta snygg. Dock hann jag köpa en mycket dekorativ "doktorsväska" i läder innan mer erfarna resenärer fick mig att inse att hantverket var bristfälligt (i form av klena fästen och bärremmar). Priset - cirka 200 kronor - var dock svåremotståndligt.
Utflykter, som till krukmakarbyn Guellala och huvudorten Houmt Souk, är inte rafflande ur shoppingsynpunkt. Nej, grejen är miljöerna och folket. Orterna känns mycket gammaldags och äkta. Du kan strosa ett par timmar i Houmt Souks marknadslabyrint utan att hitta något köpvärt, däremot är ögongodiset svårförglömligt. Som innergården fylld av en sanslös blandning skrot och antikviteter, eller gamla fiskmarknaden där den färgstarke auktionsutroparen säljer morgonens fångst. Vid hans fötter sitter mannen som livnär sig på att sälja plastpåsar att bära fisken i, runt hörnet ligger krogen som erbjuder sig att tillaga firren direkt.
Själva är vi efter all fisk nu sugna på en rejäl köttbit. Vi letar oss ur souken och ut på Houmt Souks huvudgata, nu på sena eftermiddagen fylld av stojande skolungdomar. Här ligger butikerna för bofasta: apotek, tidningsbutik, dvd-uthyrare och ett litet fynd, anspråkslösa italienska krogen Il Pappagallo. Här får vi en underbart mör biff med roquefort-sås följd av en fantastisk tiramisu, allt för under hundra kronor.
Ett ackompanjerande glas vin är dock bara att glömma.
Det här är muslimskt land, skålar gör man lämpligast i turistzonen.