Vi är i mellersta Kroatien, på ön Pasman, där svenska paret Sara och Jesper Norman slagit ned sina bopålar.
Jesper tar oss på guidad tur till det gamla romerska utkikstornet på öns högsta topp och njuter av stillheten:
- Hit åker man för lugnet och friden. Vattnet är bara så kristallklart och här finns många sandstränder, vilket är ovanligt i den här regionen. Här kan man ofta få hela stränder helt för sig själv, i vissa områden möter man sällan en människa.
Enda livet som skymtar från stranden vi besöker är en fiskebåt en bit ut. Vi tar ett dopp i det klara vattnet, men får se upp för sjöborrarna. På vägen hem blir det stopp - två gamla gummor vallar får över vägen.
Ön Pasman ligger en biltripp på cirka två mil söderut från Zadar följd av tolv minuters färjetur från hamnorten Biograd.
Biograd är själva porten till den myllrande skärgården här utanför, centrum för det intensiva seglarliv som gett en marina fylld av hundratals båtar och en strid ström av genomresande seglarentusiaster från hela världen.
Den stora attraktionen för båtfolket är nationalparken Kornati här utanför, ett naturskönt och glesbefolkat område bestående av 365 småöar och skär. En klenod för seglare, dykare och allsköns vattensportare.
När jag ber Jesper ranka sina öupplevelser i regionen blir just Kornati den självklara ettan:
- Det är en fantastisk upplevelse med pittoreska små fiskelägen och ödsliga stränder. Perfekt för dagsutflykter. Här finns mysiga små krogar och på hösten kan man åka på djuphavsfiske.
Vi sitter på terrassen till familjen Normans hus i färjestaden Tkon på Pasman. Här är det livligt jämfört med resten av ön, med krogar och butiker.
Men generellt i regionen gäller ett lugnt tempo:
- Det sägs om folk här att de är lata, säger Jesper.
- Men jag vet inte. Dom är otroligt sociala. Det finns alltid tid för en kopp kaffe, dom hinner alltid träffas och ta en fika, jag tycker det är skönt.
Tvåa på Jespers lista över områdets bästa öupplevelser är Dugi Otok ("Långa ön") så dan därpå far vi dit.

Klippigt och dramatiskt

Vid kajen i Gamla stan i Zadar, där vår färja utgår, råder kaos när vi anländer en timme före avfart, klockan tio på förmiddagen. Här är allt underdimensionerat, färjeköande bilförare trängs och stångas mot en intensiv genomfartstrafik, begripliga instruktioner eller informationsskyltar kan vi bara glömma.
Det är bara att hoppas att vi ställt oss i rätt kö - men den är oroande lång med massor av bastanta lastbilar, färjan måste vara mer än fullbokad.
Tjugo minuter innan utsatt avgångstid börjar kön äntligen röra sig och då inträffar något märkligt. Sakta, men säkert, visas upp emot hälften av de köande åt sidan. Vissa verkar ha glömt att köpa biljett (det ska göras i en speciell kassa på andra sidan vägen), andra - ja, jag vet inte: antingen har de trott sig köa till en annan båt eller bara i största allmänhet fastnat i trafikströmmen.
Tur för oss, hursomhelst - nu puttrar vi till havs.
Den stora vita färjan är fräsch och relativt modern med luftkonditionerad bar och lounge. Det är fint sommarväder - varmt, men fläktande - och vi solar på ytterdäck och spanar in de vackra havsvyerna och de förbipasserande öarna. Färden till Dugi Otok tar en och en halv timme.
Ön är den yttersta i Zadars skärgård och även den största, vägen som löper mitt på ryggen av denna långsmala ö är tre mil lång. En färd utmed vägen bjuder många läckra vyer, ön är så smal att man kan se havet på bägge sidorna. Kusterna är mycket klippiga och dramatiska, här döljer sig otaliga grottor för den nyfikne att utforska.
Det är tidig sommar och hela ön doftar intensivt och ljuvligt av mimosan som står gul i djupa led utmed vägarna.
Vi klev av båten i färjeläget i Brbinj, en pytteort som inte erbjuder mycket mer än en kaffebar och en vattenkiosk. Därifrån bilar vi västerut med sikte på byn Bozava, som ska vara fin. Dugi Otok är den populäraste utflyktsön bland fastlandsbefolkningen i Zadar och just Bozava lockar många med sin fina vita strand, Sakarun, som ger det härligt klara vattnet ett speciellt skimmer. Här ligger också den berömda grottan med samma namn. Fast folket i Zadar åker förstås hit på veckosluten, nu är det mitt i veckan och vi är nästan helt ensamma på stranden.
Den lilla byn rymmer ett antal hotell, några butiker och en turistbyrå. På en stilla krog i den lilla hamnen äter vi en god spagetti carbonara innan det är dags för nästa utflyktsmål, fyren Veli Rat i öns västra slut.
Sista sträckan fram dit går på en vindlande smal väg i snårskogen, vi är rätt säkra på att vi kört fel tills snåren plötsligt glesnar och den ståtliga 1800-talsfyren - en av de högsta i Adriatiska havet - står framför oss.
I fyren bedrivs pensionatsverksamhet. Det går bra att övernatta här. Men utöver en naturupplevelse erbjuder orten absolut ingenting. Snacka om världens ände.
Vi kör tillbaka till Brbinj och hinner ta ett snabbt dopp där i väntan på färjan tillbaka till Zadar.
På båten hem njuter vi av den vackra kvällningen.
Bara 350 öar till att upptäcka!