Innan vi kom i väg tog Kristina Manneberg, som bor på Kreta sedan 15 år, ner oss på jorden.
- Säkert 99 procent av dem jag pratar med som hyrt bil ska åka dit. Visst är det jättefint, men också mycket folk på sommaren.
Vi förväntar oss alltså trängsel men blir glatt överraskade när det finns gott om plats på stranden. Nu är det förstås lågsäsong och mängden lediga solstolar skvallrar om att det kan se helt annorlunda ut i juli eller augusti. Avståndet till Chania är cirka 75 kilometer och det är som sagt ett av Kretas populäraste utflyktsmål.
Den stora stranden sträcker sig ut mot ön Elafonissi. Dit kan man vada och just i dag är sundet till ön inte mer än tre meter långt och knädjupt. De stora sanddynerna flyttar sig med vattnet och ser olika ut på varje bild vi sett.
Sanden längs vattenbrynet är mycket riktigt rosa. När vi skärskådar den ser vi att den består av små söndersmulade snäckskal. Jo, det är vackert. Kanske inte som på Maldiverna (palmer saknas), men något helt annat än de grå stränderna väster om Chania.
Vi vadar över till ön i sällskap med en grupp kretensiska äldre kvinnor på söndagsutflykt. De bär klänning och paraplyer som skydd mot solen.
På andra sidan sundet promenerar vi över klitter som snarare påminner om Jyllands stränder än Maldiverna. Här kan man vandra vidare tills man hittar en egen grop att sola i. Ju längre vi går, desto mindre folk. Och desto mindre kläder har de på sig. Nakenbad är inte tillåtet i Grekland, men här ute är verkar ingen bry sig.

Otroligt långgrunt

Jag tar ett dopp på insidan av ön och inser då Elafonissis svaga sida. Eller starka, om man är här med små barn. Det är långgrunt, otroligt långgrunt. Jag går och går men inser att jag måste utanför revet för att inte bottna.
På andra sidan sundet bildar havet nästan en lagun i vackert turkos färg innanför ön. Där är det ännu grundare. Jag ser folk gå med vatten till vaderna mitt i lagunen.
Trots sin storlek och skönhet är stranden i Elafonissi nästan helt oexploaterad. Några serveringar finns på stranden och en bit längre upp ligger ett par restauranger med rum att hyra. Mer är det inte.
Det beror på att vi befinner oss i ett naturskyddsområde. Både ön och området omkring är skyddat av Natura 2000, bland annat på grund av de många fåglar som häckar här eller använder ön som stopp under vår- och höstflytten. Det finns också flera endemiska växter, så det är strängt förbjudet att plocka de vita blommorna längs stigen.
På vägen tillbaka stannar vi till vid Hotel Glykeria en halvmil från Elafonissi. Hotellet drivs av Agneta och Vangelis Tzanakis. Glykerias nio enkla rum är ett populärt alternativ för dem som vill se ett annat Kreta än det nordkusten kan erbjuda.
- Vi har många stammisar som kommer tillbaka varje år, berättar Agneta.
De kommer inte bara för närheten till Elafonissi utan vandrar också i den karga terrängen runt hotellet, deltar kanske i yogakurser på sommaren eller hjälper till vid olivskörden på hösten.
Hotellet har egna olivträd och tillverkar sin egen olivolja.
- Vi lämnar in den till presseriet och får olja tillbaka. Har vi tillräckligt säljer vi till våra gäster också, berättar Agneta.
Och så används oljan så klart i hotellets restaurang, den äldsta i området och som har många kretensiska rätter på menyn.