Kos försvann över en natt som resmål från researrangörernas program. Anledningen var att svenske tonåringen Calle Jonsson anklagades, och sedan friades, för ett knivöverfall 2001. Sedan dess har Kos kämpat för att komma tillbaka som resmål. Och ön har lyckats.
Borgmästaren Giorgos Kiritsis tog i med hårdhandskarna för att sanera öns rykte. Hamnen rensades från svartbyggen, påstridiga rumsuthyrare, fula neonskyltar och annat otyg försvann. När han skulle flytta taxistationen blev det ett väldigt hallå och när chaufförerna ifrågasatte hans manlighet drog han helt sonika ned brallorna för att visa att han menade allvar.
Taxistationen flyttades.
Han har också krympt utrymmet för bilarna genom att enkelrikta gator och göra fler cykelbanor.

Barnfamiljer och 40+

Kos satsar hårt på barnfamiljer och 40-plussare. I höstas ordnades till exempel en barskola för turister över 50 år och som blev en så stor succé att man planerar liknande aktiviteter, som till exempel vinprovningar hos de lokala producenterna Triandafilopolou, Mores och Xatziemanuell. För barnfamiljer har man byggt en vattenpark nära Mastichari, dit det går gratisbuss.
Inne i stan är medelåldern påfallande hög, förutom på bargatan som kör på nästan som vanligt. Men det tutas inte så mycket längre och barägarna har gått samman och anställt ett vaktbolag som håller ordning bland gästerna.
Större delen av Kos stad förstördes i en jordbävning 1933 och då passade italienarna, som styrde fram till 1947, på att göra utgrävningar för att påvisa öns romerska förflutna. Men det innebar också att Kos fick en stadsplan, som gör att staden verkligen känns som en liten stad och inte en by. Bebyggelsen är lågmäld och är en sammanfattning av alla ockupationer från Johanniterriddarna på 1300-talet till italienarna och andra världskriget. Som på Rhodos strävar minareter och kyrktorn mot himlen. När italienarna tog över 1912 och turkarnas ockupation var över, fick de turkar som valde att bo kvar hålla tillgodo med de värdelösa strandängarna mellan hamnen och Lambi. I dag har den värdelösa marken blivit en guldgruva.
Strandlivet är centralt och de flesta ligger på solstolar eller spelar beachvolley vid de olika strandkaféerna bortanför hamnen, eller cyklar till Tigaki. Det finns det fortfarande öde stränder, men man får räkna med en eller annan nudist. De som tycker om vattensport söker sig till sydkusten.

Grekisk afton ett måste

Peter Andreadis driver sedan 15 år strandcaféet Grabbarna Graus.
Ett måste, enligt Peter, är att åka på den grekiska aftonen i byn Zia.
– Även grekerna åker dit, så det är absolut ingen turistfälla. Dit tar jag personalen så de får uppleva en riktigt bra show med bouzouki och dans. Högst upp i byn ligger dessutom en liten taverna med fem bord, som också är värd ett besök. Nestorns, på vägen mot Hotel Kypriotis, ligger precis vid havet och serverar både fisk och husmans och dit tar jag också personalen.