Hunden som långsamt lufsar fram i vattenbrynet tittar lite nyfiket när Ulla och Curt Sjöberg kommer gående. De är nästan ensamma på den långa stranden. Här på Thailands östkust har de hittat sitt paradis, drygt elva mil söder om turistmetropolen Hua Hin.
– Men här finns det inte så många turister, säger Ulla.
Huay Yang är fiskebyn som har blivit en svenskkoloni – det byggs nytt hela tiden och många svenskar har köpt hus här.
– Vi har varit i Thailand ganska många gånger tidigare, men egentligen var det väl lite av en tillfällighet att vi hamnade just här, säger Curt.
Flera svenska mäklarföretag arrangerar träffar runtom i Sverige för att visa upp
sina hus. När ett sådant företag kom till Växjö körde Ulla och Curt de två och en halv milen från hemmet i Hovmantorp.
– Vi fick titta på en videofilm och sa direkt att det här ska vi ha, säger Curt.
Men de lugnade sig med det definitiva beslutet – och åkte till Huay Yang för att titta på huset i verkligheten.
– Det var inte många andra hus byggda här i området då, minns Curt.
De bestämde sig snabbt och åkte hem och skrev kontrakt.

Får inte äga marken

De följande månaderna betalade de med jämna mellanrum pengar till det thailändska byggbolaget tills hela beloppet var betalt. Huset var deras – men inte marken det står på. Enligt thailändsk lag får inte utlänningar äga mark i landet.
– Det hade vi fått höra tidigare, så visste om det. Nu har vi ett leasingavtal på 30+30+30 år. De första 30 åren ingår i huspriset och de andra 30+30 har vi redan fått ett fast pris på, säger Curt.
Sista delen av köpet var de tvungna att göra i Thailand.
– Vi åkte till ”Land Office” och där blir man registrerad som ägare till fastigheten.

Fick en tankeställare

Ulla och Curt är båda 60 år och har valt att gå i pension. Curt slutade jobba redan när han var 56.
– Jag har länge varit inställd på att jag ska hoppa av tidigare, säger Curt som haft chefspositioner i olika företag sedan han var 30 år.
Ulla var mer tveksam till att lämna jobbet som ekonomihandläggare på Växjö universitet, men när hon drabbades av bröstcancer för fyra år sedan fick hon en tankeställare.
– Jag började tänka till om livet, det gäller att leva och njuta i dag.
Ulla hade tur, cancern upptäcktes i tid och hade inte hunnit sprida sig. Tumören opererades bort och hon fick strålbehandling.
– Jag kommer att äta medicin i fem år. Som det ser ut nu är det borta, men man vet ju aldrig, säger hon.
Nu tillbringar de halva året i Sverige och halva i Thailand.
– Jag tänkte faktiskt att jag skulle längta efter barn och barnbarn, men det har gått jättebra. Vi har en blogg och använder Skype och webbkamera för att hålla kontakt med familjen, säger Ulla.

Gillar lugnet

I Huay Yang har en stor del av invånarna länge försörjt sig på fisket. Fortfarande åker longtail-båtarna ut på havet mitt i natten och återvänder i gryningen fullastade med fisk och skaldjur. Därför går det självklart att äta färsk fisk på de restauranger som finns i byn. De är ganska enkla, men i gengäld blir det billigare än i de mer exploaterade turistorterna.
– Vi vill gärna ha det lite lugnt och skönt, vi behöver inte något nattliv, säger Ulla.
Curt nickar instämmande.
– Vi var lite oroliga för att det skulle vara lite för tyst och lugnt, men det här är genuint thailändskt. Och här finns absolut tillräckligt mycket, både när det gäller restauranger och affärer.
– Vill man ha lite puls får man åka till Hua Hin, och det gör vi ibland, säger
Ulla.
Motorvägen ligger bara en kilometer från Huay Yang.
– Tanken är ju också att vi ska kunna ha det här som bas och se lite länder runtomkring, som Vietnam och Kambodja.