Couch-surfing, kallas det. Soff-surfning blir det på svenska och det innebär att vem som helst, man kan vara 20, 40 eller 60 år, ensam eller i par, reser runt var som helst i världen och bor gratis i någons hem.

Eller kanske bara tar en fika med en nyfunnen vän i Indien, Kina, Australien eller Venezuela.

Det är alltså ingen kontaktförmedling för den som söker kärleken, en fru, en man, eller så, utan i stället en fantastisk möjlighet för exempelvis alla 40-talister som länge tänkt resa, men där det inte blivit av.

Eller för yngre som vill se världen, som vill lära språk, känna andra kulturer, smaker, lukter.

- Jag blev väldigt nyfiken när jag läste om det, säger Johan Grindsäter som bor i folkdansparadiset Delsbo några mil väster om Hudiksvall.

Johan bodde tidigare hos sina föräldrar i en mindre by, Bjuråker, ett par mil längre in i skogen. Hade några ströjobb och visste inte riktigt var livet skulle ta vägen.

Så för snart fyra år sedan, det var dagen före julafton 2008, fick han syn på en sida som handlade om coachsurfing.

Han hade funderingar på att resa men visste inte vart, och inte heller hur.

Men han registrerade sig i alla fall på couchsurfing.com, skrev in namn och land och språkkunskaper och intressen och lite annat. Och lade in en bild på sig själv.

Det dröjde inte länge innan ett meddelande ploppade upp på dataskärmen.

- Hello, stod det.

Johan svarade, "Hello".

Den som skrivit var Joseane Gomes från Brasilien. Hon bodde i ett stort hus med sina föräldrar och två syskon i storstaden Belo Horizonte, sju timmars bilresa norr om Rio de Janeiro.

Och långt från Bjuråker i Hälsingland i norra Sverige.

"Det var en ren slump"

Joseane studerade turism och ville lära sig mer av världen. Hon visste egentligen inte mer än att den person hon skrev till pratade engelska.

- Det var en ren slump att det blev Johan, säger hon till Söndag. Jag hade många att välja på.

Så fick hon veta att personen var något så exotiskt som en svensk, och som dessutom var intresserad av Brasilien.

- I Sverige skulle det vara kallt, snö och isbjörnar. Det var faktiskt så jag tänkte.

Och Johan, som bara var ute efter övernattningsmöjligheter under sin världsresa, tyckte det lät kul med Brasilien.

- Så gick jag in på Joseanes profil och kollade och hon lagt ut en bild där hon stod på en badstrand och jag bara svalde och sa "wow, vilken tjej", för mig själv. Hon var verkligen väldigt söt.

När Johan berättar det där sitter paret bredvid varandra i soffan i lägenheten i Delsbo, de ser lyckliga ut och Joseane, som behärskar svenska riktigt bra, rodnar lite och tar Johans hand.

- Bilden på dig var...

Hon hinner inte säga mer innan Johan avbryter henne.

- Jag vet, säger Johan. Den var förfärlig.

Och så kramas de och skrattar lyckligt igen.

Joseane fick många kontakter på couchsurfing.com, och i de fall det handlade om att ses och ta en fika eller visa runt i stan så svarade hon.

- Jag träffade några personer på det sättet, säger hon. Men det var nog något visst med Johan.

Johan började spara för att göra sin resa och de höll kontakten via telefon, mail och chat.

Han skrev att hon var söt.

Hon skrev att han kunde komma och bo där. Känslorna växte trots avståndet.

- Men jag sa inget till mamma och pappa om mina känslor, bara att det var en kille från Sverige som skulle komma.

På sensommaren 2009 reste Johan dit och Joseane och hennes syster mötte honom på flygplatsen. De blev ett glatt möte, men de åkte direkt hem till föräldrarna där Johan fick ett rum.

- Jag blev väldigt fint mottagen av Joseanes familj, säger han. De var, och är, helt fantastiska.

Dagen därpå åkte Johan och Joseanne till ett naturreservat där de tog in på ett hotell.

- Det var väl då det ska klick på allvar, säger de.

I tre veckor stannade Johan, vilket kan vara en ganska normal tid för soffsurfande, men så var det dags att resa hem och det blev ett svårt avsked som följdes av flera.

- Här hemma sa alla att det var "gulligt" med mig och Joseane men att det aldrig skulle gå, att det var för långt mellan oss och så.

Brudbukett i Brasiliens färger

Men Johan åkte tillbaka ett par gånger och Joseane kom till Sverige mitt i smällkalla vintern och hon älskade det lika mycket som hon älskade Johan och de klarade tre år på det sättet utan att ge upp.

Förra sommaren kom Joseane återigen till Bjuråker. Hon var med Johan vid en brygga vid sjön Dellen.

- Jag tittade på fiskar genom bryggan och det var så spännande och så kom Johan fram bakom mig och räckte fram något.

Det var den 30 juni 2011 och det var förlovningsringen.

- Jag blir alldeles pirrig i magen när jag tänker på det, säger Joseane. Titta här, säger hon och håller fram armarna där huden knottrat sig.

Den kommande vintern fick Joseane uppehållstillstånd i Sverige och de bestämde sig för att gifta sig.

- Först skulle vi göra det i Brasilien, men det blev inte så.

I stället stod bröllopet i Norrbo kyrka och över 70 personer var där, vänner och släktingar. Brudbuketten gick i Brasiliens färger, grönt och gult och så blått.

- Jag var så lycklig den där dagen, säger Joseane. Och det är jag i dag också.

Detta trots att ingen av Joseanes anhöriga var med på bröllopet, nu planerar Johan och Joseane att gifta sig igen, i Brasilien.

Något soffsurfande har det inte blivit på senare tid. Men Joseane har faktiskt tidigare hittat några vänner från det som nu är hennes hemort.

- Det är en tjej från Hudiksvall, säger hon. Det är ju ganska nära.

Hon pluggar svenska och hoppas på en turistutbildning. Johan är snart klar undersköterska.

- Vi bor nog kvar här ett tag, men inte för alltid. Kanske blir det Brasilien, eller Stockholm. Vi får se.