De flesta förknippar nog Jämtland med skidorten Åre. Eller för dem som vill vandra, paddla kajak eller cykla downhill. Men Jämtland är också ett matparadis. En del hävdar att här finns fler mejerier än sammanlagt i resten av landet. Andra berättar att den småskaliga matproduktionen är ett sätt för folk att överleva i glesbygden. Eller så är jämtarna – i synnerhet kvinnorna – helt enkelt bra på att ta tillvara det som finns och samtidigt stolta över landskapets mat.
Förr var det vanligt med fäboddrift. Bondfruarna, eller andra kvinnor från bondgårdarna, tog sommartid med sig getterna och korna till en fäbodvall i skogen för att de skulle beta fritt. Förutom att valla djuren ägnade sig kvinnorna åt att mjölka och tillverka ost och smör.
Fäbodarna ligger tätt, men ser ganska övergivna ut. Tills vi kommer till Fäbodvallen Långbuan. Här står två kor i vägen, det ryker från en fäbod och på en skylt står det att här serveras våfflor och kaffe. När vi kliver in på fäbodvallen möts vi av Maja Karlsson som arrenderar några av bodarna över sommaren.
Röken vi såg kommer från kokhuset, här kokas messmör. Frida Jarl och David Börjesson från Skåne hjälper till. Man kan sova över i en fäbod mot att man hjälper till med driften och det är precis vad Frida och David har gjort. Runt knuten skuttar getkillingarna och lite längre bort står tre kalvar i ett hägn. I en källare förvaras osten och det gyllengula smöret som Maja har tillverkat. Det är som att förflyttas flera hundra år tillbaka i tiden, förutom att Maja är en modern butös med snusnäsduk som sjalett, lång jeanskjol och foppatofflor på fötterna.
Vi fortsätter mot Börtnan och får sakta in flera gånger för att inte köra på någon av alla renar som rör sig i området. Kalvarna har nyss blivit märkta och kommer i flockar ner från fjället för att äta svamp.
”Välkommen till Börtnan. Kallast i landet.” står det när vi åker in i den lilla byn med drygt 30 invånare.
– I förra veckan hade vi minus tre en morgon, då fick vi skrapa bilrutan.
Vi ligger i en dal med fjäll runt om så det är ofta kallt. Det går inte att bada i älven för det är aldrig varmt i vattnet, men det är bra för fisken, säger Monica Persson.
Hon och hennes man Matts driver Börtnans fjällvattenfisk. De odlar regnbåge och röding i älven Ljungan, och röker, marinerar och gravar den själva. Fisken säljs i närområdet och genom den lilla butiken i Börtnan.

Ost värdig en Nobelfest

Inte långt från Börtnan (med jämtländska mått mätt) ligger Oviken och gårdsmejeriet Oviken ost. Det drivs av Kristina och Robert Åkermo. På ängarna utanför lunkar fåren och runtomkring trippar söta små lamm.
– Vi har Nordens största mjölkfårsbesättning. På 1500-talet var det vanligt att man mjölkade får men nu är det inte många i Sverige som gör det, berättar Kristina.
Hon och hennes man tillverkar också fårsmör och fåryoghurt. Den största delen av mjölken är opastöriserad.
– Får är vårt förträffligaste husdjur. Det går att göra dubbelt så mycket ost av mjölken jämfört med komjölk, säger Kristina när hon visar oss runt i kylrummen där ostarna ligger på lagring.
Ovikens ost börjar bli ett namn även utanför Jämtland, förra året åts deras hårdost Himmelsraften på Nobelfestens efterfest och fårsmöret har sålts till den kända restaurangen Noma i Köpenhamn. Vi blir totalt förförda av all ostdoft och kan inte låta bli att köpa med oss fyra olika sorter.
Från Oviken kör vi längs Storsjön. Vi ser inte skymten av storsjöodjuret men om man vill försöka se det mytomspunna djuret finns ett flertal utkiksplatser runt hela sjön. Vi fortsätter till ett annat vattendrag, Indalsälven, och stannar till i Mörsil. Här ligger Kretsloppshuset. I butiken är hyllorna fyllda med färgglada marmeladburkar, saft- och vinägerflaskor. Och längst inne, i kaféet och restaurangen som också är ett växthus, växer persikor, fikon, chili och vindruvor.
– Allt drivs av en ekonomisk förening med cirka 20 medlemmar, alla Mörsilbor. Från början gjorde vi produkter efter vad vi hade över, som marmelad på gröna tomater och ketchup på lingon, säger Ann-Christine Engberg som gör alla Kretsloppshusets produkter.

Praliner med mesetryffel

Vi åker vidare till Huså bröd i den gamla gruvbyn Huså. Kopparbrytningen är nedlagd sedan länge men Ylva Forsberg, född och uppvuxen i Huså, bestämde sig ändå för att 1995 starta bageri i den lilla byn.
– Det är egentligen vansinne, kundunderlaget är minimalt och det är svårt med transporter. Därför tillverkar vi knäckebröd, kex och brödpinnar som har bra hållbarhet och går att transportera, säger Ylva som är utbildad bagare och konditor.
Marina Hansson är en annan företagare som satsade på något som ansågs vansinnigt. Hon är inflyttad till Åre från Örebro och lärde känna Eva-Lena Grape och Marie Söderhielm när de jobbade ihop i början av 90-talet. Det var lågkonjunktur och fanns bara säsongsjobb i Åre.
– Vi ville ha helårsjobb, bo och verka i byn. Eva-Lena kom på att vi kunde starta chokladfabrik för alla fjällorter i Europa har ju en pralinbutik. Vår affärsidé var att använda Jämtlands råvaror men inte konserveringsmedel eller essenser, säger Marina.
De började göra chokladpraliner med lingon-, blåbärs-, hjortron- och mesetryffel. Från början plockade de bären själva och prövade sig fram i ett litet kök med gamla kastruller. De köpte det billigaste papperet för att göra strutar till pralinerna, som var svåra att sälja i början eftersom de bara hade ett par månaders hållbarhet.
– Första åren gick vi runt tack vare att någon av oss alltid var mammaledig. Marie är ekonom och det har vi haft nytta av men vi andra kunde egentligen ingenting. Vi har lärt oss under tiden.
Slitet lönade sig, nu är Åre chokladfabrik och butik välbesökt. Det doftar ljuvligt sött när man kliver in och det finns alltid smakprov. Under högsäsong har företaget 25 anställda, alla kvinnor, det funkar bäst, menar Marina Hansson. Du kan se dem jobba genom stora glasfönster från butiken.
Överlag är de småskaliga matproducenter som vi träffar i Jämtland kvinnor. I Krokom besöker vi Ingmo D’Amario som tillverkar torkad svamp och saft av älgört och björksav.
De torkade svamparna passar till röror och i risotto. Älgörtsdrickan smakar sött men fräscht och vi förstår varför Jämtlands landshövding har den som alkoholfritt alternativ på sina bjudningar. Björksaven tappar Ingmo själv.
– Det gör jag när snön har smält, men innan björkens blad slagit ut. Förr drack man saven för att få i sig vitaminer och mineraler, för att man behövde en kick efter vintern, säger Ingmo.
En annan kvinna som erbjuder vitaminkickar är Tina Lindberg, eller JämtTina som hon kallar sig. Hon tillverkar produkter av havtorn, till exempel vitaminhutten, en havtornsjuice. Sedan fem år tillbaka odlar hon havtorn runt villan på Frösön utanför Östersund.
– Havtorn är Sveriges nyttigaste bär med vitamin B, C och E, mineraler och omega 3-fetter. Det är bra för kroppens slemhinnor, säger Tina.
Under hela vår matresa letar vi en gårdsbutik med ren- eller älgkött som delikatesser. Men det verkar rent omöjligt tills vi kommer in till Östersund. Där finns minsann en gårdsbutik mitt i stan vid Stortorget. Den heter Ost & Vilt och säljer både torkat renkött och älgkorv.
De flesta köttproducenter verkar sälja sina djur hela eller produkterna enbart till grossister och återförsäljare. Det är kanske det som de matproducerande männen i Jämtland sysslar med.