Tänk dig stöveln som du läste om i plugget. Det här är framfoten - Joniska havet på ena sidan, Tyrrenska havet och Sicilien på den andra. På västkusten, som en liten bulle på tån, ligger halvön Capo Vaticano. Här finns stränderna och hotellen, och det är hit de första chartersvenskarna åker i vår. Det första som slår oss är hur välgörande oturistigt här är, trots att fler än italienarna börjat hitta hit. Inga påstridiga försäljare som jagar livet ut en på stränderna. Inga trista butiker med tingeltangel, solkräm och t-tröjor. Inga menyer med bilder på maträtterna. Vad vi möter känns mest som ett stycke italiensk vardag, där folk knegar på, handlar sitt bröd och hastar in på kaféet för en macchiato på stående fot. Kristallklart vatten har nästan alla turistorter - när det skrivs om dem. Här är det alldeles sant. Snorklare och dykare kan skatta sig lyckliga. Men några milslånga sandstränder bjuder inte Capo Vaticano på. Kusten består av dramatiska sandstensklippor som störtar rakt ner i havet. Mellan klipporna gömmer sig små badvikar med gul sand och glest mellan handdukarna, i alla fall under lågsäsong. Inga hotell misspryder stränderna. De ligger alla en bit upp i bergen, men bjussar sina gäster på solstolar, parasoller och gratis busskjuts ner till vattnet. En dag fotvandrar vi på Capo Vaticano och låter oss hänföras av naturscenerierna. Fruktodlingar, olivlundar och fågelkvitter här uppe, det blå Tyrrenska havet med sina förföriska vikar långt där nere. Nästan lite grekiskt. Vi har ingen skaffning med oss, men vad gör det. Vi livnär oss på vad vi hittar efter vägen: björnbär, kaktusfrukter, fikon, vindruvor, tomater och de plommon som en bonde, stolt över årets skörd, gärna vill dela med sig av. Huvudorten på Capo Vaticano heter Tropea, enligt legenden grundad av Herkules för 2 000 år sen. Har man en gång satt sin fot här så vill man helst inte härifrån. De äldsta delarna av stan är byggda på - nej, sammanvuxna med - en 70 meter hög sandstensklippa vid havet. Hur de uråldriga husen på klippan lyckats stå pall för de jordbävningar som stundom drabbat området är en gåta. I Tropeas nötta gränder med sina sandstensfärgade, lätt bedagade hus är kommersen av det vardagliga slaget, även om en och annan flashig boutique och presentbod hittat hit. Specerihandlarna tilldrar sig vårt största intresse och vi fyller väskorna med kryddiga korvar, salamipasta, spännande aubergine- och svampinläggningar och inte minst traktens specialitet: marmelad gjord på rödlök. Den kulturintresserade behöver inte jaga länge i Kalabrien. De folkslag som under årtusenden försökt erövra det strategiskt belägna området har alla lämnat spår efter sig. Vi nöjer oss med en titt på den tusenåriga katedralen i Tropea med en madonnastaty gjord av en lärjunge till Michelangelo. Två bomber från andra världskriget som aldrig exploderade och därför anses vara lyckobringande tillhör de mer udda inventarierna i kyrkorummet. Dags för gatuvimmel igen. En aperitif på något café, en enkel middag i en gränd med tvätt på tork. Och så solnedgång från Piazza Canone högt uppe på Tropeas klippa, given mötespunkt för lokalbefolkningen. Utsikten över havet och kyrkan Santa Maria dell'Isola, en gång ett gammalt benedektinerkloster, finns inte en fotograf som missar. Här uppifrån ser man vulkanön Stromboli i siktigt väder. Har man riktig tur kan man rent av se det eldröda klotet sänka sig mitt i vulkankratern.

Missa inte det här

DYKA

Det kristallklara vattnet utanför Capo Vaticano lämpar sig utmärkt för dykning och snorkling. Gå ned till hamnen i Tropea. Där finns Torre Ruffa Diving Club, som erbjuder det mesta i undervattensväg. En heldags dyktur kostar drygt 300 kronor och då ingår både utrustning och lunch. Läs mer på www.torreruffa.com/

SCILLA

Liten kuststad på Costa Viola mitt emot Siciliens nordostligaste udde, vacker som en pärla. Vattnet utanför Scilla är svärdfiskarnas eldorado. Har du tur kan du se dem spetsa en bjässe med harpun. Havsvidundren Skylla och Charybdis, som enligt Homeros gjorde det livsfarligt att segla genom Messinasundet, sägs ha hållit till här - den sexhövdade Skylla på Kalabriens kust, Charybdis tvärs över sundet.

PIZZO

Liten stad strax norr om Capo Vaticano. Medeltida bebyggelse, vindlande gränder, kafétäta piazzor, kul och udda affärer. Pizzo är känt för sin chokladtryffelglass, tartufo. Varenda familj med självaktning har sitt eget hemliga recept och sin egen gelateria. Glassbakelsen är förföriskt god men rena kaloribomben. Passa på att titta på Castello Murat. Byggnaden är uppkallad efter Joachim Murat, fransk marskalk som var gift med Napoleons syrra. Han sköts här 1815 efter att ha försökt återerövra Neapel.

PIEDEGROTTA

Några kilometer norr om Pizzo ligger denna fascinerande kyrka uthuggen direkt i berget. Ursprunget är en madonna som bärgades från ett neapolitanskt fartyg som förliste utanför kusten på 1500-talet. Ortsborna placerade madonnan i en berghåla och runt henne växte med tiden upp ett helt galleri av figurer, alla utkarvade på plats direkt ur berget. Sin slutliga utformning fick kyrkan, på 1800-talet.

ASPROMONTEBERGEN

Aspromontemassivet, Apenninernas sydligaste utlöpare, erbjuder otroliga scenerier. Höga berg, djupa raviner, uttorkade flodfåror och små byar som klamrar sig fast på bergskammarna. Några är rena spökbyar, utdömda av myndigheterna och övergivna. Roghudi har en invånare kvar - en 86-årig man som envist vägrar flytta och lever ensam i sin spökby utan el och förnödenheter. I de vilda, otillgängliga bergen spanades förr efter annalkande pirater, i dag sägs kalabrienmaffian ha hittat perfekta gömställen här. Vägen upp är vådlig med nedfallande stenar och hårnålskurvor utan skyddsräcken mot hundrametersravinerna. Missa inte upplevelsen, men åk inte dit i hyrbil! Äventyrsarrangören Meridianosedici gör guidade turer upp i bergen, beställs via researrangören.