Kusadasi har rykte om sig att vara en partyort med ölflödande pubar, tatuerare och flottiga pommes frites. De som inte kommer för partyt anländer ofta ombord på ett kryssningsfartyg, varifrån de direkt åker med buss till den antika storstaden Efesos, bara två mil bort.
 Men även själva Kusadasi är en stad med gamla anor och med 65 000 invånare, så
något mer måste ju finnas här också. Vi har kommit hit för att ta reda på det. Redan när vi hittar vårt hotell Kervansaray känner vi att vi är på rätt spår.

Hotellet ligger som ett fort mitt i centrum, precis bakom hamnen. De tjocka
väggarna med bröstvärn, den sparsmakade skylten med gyllene bokstäver och den
bastanta porten gör att Kervansaray ser både otillgängligt och dyrt ut.
Men det är fel. Vem som helst kan gå in på innergården och priset vi betalar för ett dubbelrum är inte högre än 625 kronor. Rummet är varken stort eller lyxigt, men det har en känsla man inte finner ofta på hotell. Jag får krypa långt in i den meterdjupa fönsternischen för att kunna kolla utsikten. Men den imponerar inte - en juvelerarbutik i utkanten av basarområdet.

Kervansaray är som namnet säger en karavanseraj - en säker plats för karavanerna som lastade på och av sina kameler här vid Kusadasis hamn. Det byggdes i början av 1600-talet och ytterväggarna är så här tjocka för att kunna
stå emot fiendeanfall. Här inne var och är det som en egen värld. På innergården växer palmer och porlar en fontän. På väggarna hänger stora mattor som säljs i mattbutiken på nbottenvåningen.
Utanför stimmar Kusadasis gamla basarkvarter med hundratals butiker. Vi tar en
sväng bland butikerna med märkeskopierade kläder och väskor. Skylten "Watch
& sunglasses genuine fake" berättar vad det handlar om.
Men vi är ju mer ute efter genuine än fake så vi svänger in i en gränd för att hitta ett matställe en liten bit från värsta turistruschen. Vi går in på restaurangen Avlu på Cephane sokak. Servitören pekar ut allt gott han har att erbjuda i matdisken: röror, dolmar, grillspett...
Vi väljer kycklingspett, lammkotletter och aubergineröra och sätter oss vid ett bord mellan två turkiska kvinnor och en holländsk turist som skypar med sina kompisar hemma i Amsterdam. Hit går både turkar och turister.

Efter en härlig middag torkar vi oss om munnen och går vidare in bland butiker
och små kaféer. På Tuna sokak hör vi musik från en mörk lokal så vi går in. Vi har hamnat på Yakamoz, där ett band med en läderkostymklädd sångare uppträder.
Vi slår oss ner, beställer Efesöl och lyssnar. Vi är ganska ensamma i lokalen.
Resten av publiken verkar vara sångarens kompisar. Det är smäktande sång, inte
riktigt min favorit, men vi trivs ändå. Det är en annorlunda upplevelse. För första gången få vi vara med om att artistens mobil ringer under konserten -
och han svarar, mitt i sången!
Ungefär då är vi nöjda och går vidare till bargatan. Det ser ut som väntat, men
med färre människor, säsongen har knappt börjat än. Vi promenerar förbi Jimmy's
Irish bar och en hel rad med tatuerare. Inkastarna tycker vi ska stanna, men
det blir varken drink eller tatuering denna kväll.
 Nästa dag tar vi bilen ut ur Kusadasi. Vi vill bada, men har inte imponerats av stranden längs höghushotellen i stan. Vi kör mot norr och passerar de stora äventyrsbaden som lockar många barnfamiljer hit. Lite längre norrut svänger vi av mot Pamucak.
Vi har hamnat på en lång bred strand som har fin beigegrå sand med vita snäckskal i. Det är den finaste stranden jag har sett i den här delen av Turkiet, men ändå är det nästan folktomt. Endast några enstaka hotell ligger längs stranden. Bara borta i dess södra ände ser vi några stora vita hotellkomplex.
Vi tar av oss barfota i den varma sanden, sätter på oss badkläder och hoppar i.
Vattnet är ljummet, botten är fin. Här skulle jag kunna stanna länge.

På stranden har någon planterat små palmer och där bakom gömmer sig det lilla
oansenliga Dereli Motel. Vi går upp och får titta på några rum. Där bakom palmerna ligger en länga där varje rum har egen terrass mot havet. Rummen är små och enkla, men ljusa och rena. Solstrålarna letar sig in mellan palmbladen och jag får plötsligt en känsla av Thailand.
Vi måste resa vidare, men hade vi kunnat stanna hade rummet varit vårt för bara 530 kronor. Kanske nästa gång!