En stad full av berättelser.
Så beskriver Woody Allen världsmetropolen som bildar fond till regissörens nya långfilm med Sverigepremiär i går.
I "Förälskad i Rom" möter vi den italienska huvudstaden i all sin förförande, ståtliga prakt.
En stad full av berättelser, visst.
Regissören kunde till exempel låta sin filmkamera zooma in killen som sitter vid en disk i butiken på nummer 204, Via Cola di Rienzo.
Han har fallit in i dagdrömmar om att bli snabbmatsmiljonär. Det han just sitter och mumsar på är nämligen något av det allra godaste han någonsin ätit.
Glöm hamburgare, sushi, thaimat och vardagspizza, det här är grejen: Friterad calzone!
Handflatsstor och underbart, frasande fluffig. För motsvarande 25 kronor.
Överväldigad av den magnifika, enkla delikatessen fantiserar han om att lägga beslag på det utan tvekan superhemliga receptet och slå upp en kedja av omåttligt framgångsrika snabbmatsrestauranger hemma i Sverige.
Den friterade calzonen är paradnumret i butiken Franchi, en av den italienska huvudstadens mest omtalade delikatessbutiker. I en matstad som Rom innebär det absolut världsklass.
Över disken till vänster dignar gigantiska skinkor, i disken till höger ligger de aptitliga färdigrätterna på rad.
Det är mitt sjätte besök i Rom och jag inser att jag aldrig tidigare gett mig chansen att upptäcka dess underverk av den här typen - pärlorna bortom stans måsten.
Bortom turistrutten
I Woody Allens film svischar alla stans givna berömdheter förbi: Spanska Trappan, Colosseum, Vatikanen, Fontana di Trevi, Piazza Navona och så vidare.
Just de sevärdheter den genomsnittlige turisten hinner ta till sig.
Men vid det här besöket har jag för första gången tagit mig från den givna turistrutten.
Jag har råkat hamna på ett hotell nära Sankt Peterskyrkan med just nämnda Via Cola di Rienzo som närmaste stora gata: en typisk romersk aveny, fylld av utomhuskaféer, allehanda butiker och, som sagt, några riktigt framstående matbutiker (missa inte Castroni, alldeles intill Franchi).
Jag hinner också bege mig till det folkliga området kring Piazza Vittorio Emanuele II (nära stationen) med sina många lågprisbutiker och marknader.
Och till den stora stationen i Ostiense som just förvandlats till det enorma matpalatset Eataly med krogar och delikatessbutiker i tre plan.
Alla härliga upplevelser, om än inte av Forum Romanums eller Sankt Peterskyrkans dignitet.
Men det känns befriande att vika av från den traditionella turistlunken. Roms alla "måste-ses" kan ju närmast paralysera besökaren. Kanske är det först när man varit här ett par gånger och avverkat de obligatoriska sevärdheterna som man verkligen kan koppla av och njuta.
En kittlande skräckis
Den här gången skippar jag både Vatikanen och Forum Romanum och nöjer mig med att beskåda Colosseum från utsidan.
Ändå ser jag de flesta berömda platserna och monumenten. Ty den som strosar runt i centrala Rom får dem automatiskt. Magnifik konst och arkitektur lurar bakom varje hörn. Pantheon, Piazza Navona, Campo de' Fiori, Fontana di Trevi, Spanska Trappan och Piazza Venezia ligger alla inom bekvämt gångavstånd från varandra.
Det blir en rejäl promenad uppför Spanska Trappan till jätteparken Villa Borghese också. Målet är det berömda museet med barock-konst, Galleria Borghese, men det visar sig att man måste boka entrébiljett i förväg. Just i dag är det utsålt.
I stället släntrar vi i väg nedför berömda, eleganta gatan Via Veneto och når, längst ned i backen, en sevärdhet som på senare tid seglat upp som en av Roms allra hetaste: Kapuchinermunkarnas krypta.
En mycket bisarr upplevelse: i källaren under kyrkan byggde munkarna under perioden 1528-1870 en serie välvda källarrum från topp till tå klädda av ben och dödskallar från döda kollegor, en sorts altarrum prydda med skelettdelar från över 4 000 avlidna munkar. En kittlande skräckis.
Efter den makabra källarturen behöver vi värme och mys. I en stad som Rom ligger detta tack och lov aldrig långt bort: snart är vi vid våra favorittorg igen, i stadens historiska centrum, Centro Storico. Här, alldeles nära det fantastiska templet Pantheon, ligger de underbara torgen Piazza Navona och Campo de' Fiori. Navona är det större, pryds av tre mäktiga fontäner och kantas av barockpalats, en kyrka och mängder av krogar med uteserveringar. Här surrar det av festligt folkliv större delen av dygnet.
Det mindre, intilliggande torget Campo de' Fiori var förr stans avrättningsplats. Vilket den dystra statyn av filosofen Giordano Bruno påminner om. Bruno brändes på bål här år 1600 för sin tro att jorden cirkulerar runt solen.
Det enda som brinner här i dag är vacker krogbelysning samt en och annan cigarett. Också Campo de' Fiori är utsökt för en bit mat och allmänna studier av Roms folkliv. Här hålls ännu frukt- och grönsaksmarknad på förmiddagarna. Men framåt kvällen tar kroglivet över.
