Trots ett par tusen år på nacken står den nästan 9 000 kilometer långa muren pall.
Nu har forskare upptäckt anledningen. Murbruket som användes under Mingdynastin består av klibbigt ris och kalk. Det klibbiga riset fick stenarna att sitta så sammanpressade att det på flera ställen än i dag inte kan växa något gräs mellan dem.
– Den oorganiska komponenten är kalcium karbonat och den organiska komponenten är amylopectin, vilket kommer ifrån vattnet av det klibbiga riset. Det här gav muren både fysisk och hantverksmässig styrka, säger kemiprofessor Zhan Bingjian till Telegraph.