Vi befinner oss på björnskådning djupt inne i hälsingeskogarna.
Från Vargas vildmarkslodge, som arrangerar spaningen, till gömslet i skogen är det en timmes promenad. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag kände mig kaxig. Vem har nerver att njuta av skogens skönhet i ett av Hälsinglands björntätaste områden!
Men vår guide, björnkännaren och naturfotografen Håkan Vargas, lugnar oss:
– Så här dags på dagen sover björnen. Skulle den mot förmodan dyka upp så tittar den på oss, vädrar och lufsar därifrån. Värre är det inte.

Fenomenalt luktsinne

Vi har vi fått stränga order att gå tyst, viska och undvika att ta i grenar och buskar. Björnen har ett fenomenalt luktsinne och är det något den ogillar så är det doften av människa.
Först framåt 22, efter solens nedgång, kan björnen väntas fram. Så vi får gott om tid att installera oss i det lyxiga gömslet fjärran från de trånga masonitskjul spanarna fick hålla till godo med förr.
Här saknas varken sängar eller toa och framåt aftonen serveras en trerätters middag med vin.
– Vildmarkslyx, skojar Håkan, som tycker att betalande gäster har rätt att förvänta sig lite guldkant på äventyret.
Åtta minimala spaningsfönster och lika många specialdesignade hål att sticka ut kameraobjektiven genom är vår enda kontakt med yttervärlden, och väl inne i gömslet släpps vi inte ut förrän det är dags för hemgång nästa dag.
I ett björngömsle är det tålamod som gäller.
Vi väntar och spanar och hoppas. Men ingen nalle lockas av de godsaker Håkan lagt ut i en låda med lock på myren 40 meter framför våra tittgluggar – äpplen, bröd, krossad havre och favoriten blåbärsyoghurt.

Vägrar ge upp

Mickel räv tittar förbi några gånger, ett gäng kraxande korpar väntar otåligt på att få äta resterna av björnens måltid. Kul att kolla in, visst – men det är ju björnen vi vill se!
– Märkligt, säger Håkan. Det har bara hänt en gång tidigare att björnarna uteblivit. Kanske har de hittat ett älgkadaver och har så de reder sig.
Slokörade vandrar vi tillbaka till vår lodge på morgonen,
duschar, bastar, vilar och serveras god lunch av Håkans fru Eva.
Vi och våra spanarkompisar Annette och Paul från Nynäshamn har bara bokat en natt. Men att ge upp nu, vi vill ju se björn! Vi bokar raskt ännu en natt och drar ut till gömslet igen.

En hungrig björn

Och yes, den här gången är nalle hungrig!
Halvtvå på natten dyker han upp och sparkar undan locket till matlådan. Bara Annette är vaken. Hon purrar oss andra i rekordfart.
På två röda är vi på benen. Kikare ställs in. Kameror rasslar och vi glömmer nästan bort att viska i upphetsningen.
Men nalle har ingen brådska. I nästan en timme sitter han där och mumsar och låter sig förevigas ur alla vinklar innan han gungar i väg med sin tunga kropp.
Vi anar att han inte kommer tillbaka men kan inte lägga ifrån oss våra kikare. Jag har fortfarande gåshud över hela kroppen.
Vi firar björnen med en liten virre, anspänningen släpper och vi faller snart i djup sömn.
Vi har skådat björn och upplevelsen är värd varenda krona.