Hanna Jakobson, journalist med mera från Stenungsund, söker inte upp bergstoppar på sin tvåårsresa. Det är tufft nog ändå.
Redan den 25 september i fjol startade hon soloresan i kanadensiska Vancouver, där vinter-OS hölls några månader senare.
Sedan har det gått utför, alltså mot söder.
– Jag har varken slutdatum eller slutmål, meddelar Hanna Mi. Men om allting rullar på så fortsätter jag tills Amerika tar slut, någonstans i botten på Argentina eller Chile. Det kan ta ett år ungefär.

Sov under stjärnhimlen

Vilket är det mest spännande hittills?
– Framför allt naturupplevelser och kulturupplevelser. Att till exempel få känna mig riktigt liten när jag cyklar mellan de enorma Redwoodträden i USA, att sova under en fantastisk stjärnhimmel i Mexikos tysta öken eller att bli inbjuden till en familj
långt uppe i bergen i Guatemala
när mörkret redan fallit.
Vad är det viktigaste du lärt dig?
– Att jag inte kommer någonstans utan all solidaritet. Jag hade inte klarat mig om inte lokalbefolkningen fyllt på mina vattenflaskor, erbjudit mig plats att sova, gett mig vägbeskrivningar eller varit trevligt sällskap.

Håller sjukdomar borta

Hanna Mi har sluppit hemska upplevelser och sjukdomar. Visserligen har hon drabbats av matförgiftning ett par gånger och fått en magparasit via dricksvatten.
Men hon hoppas att malariatabletter och vaccineringar håller de värsta sjukdomarna borta.
Däremot har cykeln fått slita ont. Mycket har bytts ut.
Och vad sägs om 19 punkteringar?