Det är förstås okristligt tidigt. Men vid parkeringen utanför Katarinaklostret i Sinaiöknen är det redan liv och rörelse. Vi har kommit för att tillsammans med pilgrimer och andra turister vandra upp för det 2 285 meter höga Sinaiberget. Berget som beduinerna kallar Jebel Musa och som lär vara platsen där Moses tog emot budorden från Gud.
Halv två kommer gruppen i väg. Det är halvmåne och stjärnklart.
Redan vid första rasten är en fyllig parisare från Montmarte beredd att ge upp. Hjärtat bultar oroväckande och kläderna är blöta av svett.
Vi drar ner på tempot så att alla hänger med. Kamelstigen tar slut och blir till trappor. Det flåsas och bildas kö, men sedan är vi plötsligt uppe på Sinaibergets topp.

Gud på lekhumor

Sedan visar sig morgonens huvudperson som en strimma ljus vid horisonten. Det är knappast en religiös upplevelse. Men bergslandskapet med bruna taggiga sandstensklippor är verkligen något extra. Det är Gud på lekhumor.
På väg ner väljer vi bort den hårt trafikerade kamelstigen och satsar på "Ruelsens trappsteg" som drogs av munk som botgöring.
Vi passerar en stämningsfull gudstjänst direkt på klippan, men de 3 750 stegen är branta och stundtals nästan meterhöga.
Utsikten är hänförande och benen darrar. Plötsligt skymtar det omtalade Katarinaklostret mellan de taggiga bergen.
Och då är vandringen och den uteblivna nattsömnen värd allt besvär i världen.