Jämfört med Thailand är Indokina jungfrulig mark. Längtar du till vita stränder utan vare sig charterturister eller stora hotell ska du börja leta längs Vietnams kust. Varför inte i Phan Rang?
Vi valde att jämföra de fyra resmål som finns i svenska charterkataloger:
Nha Trang, Phan Thiet, Phu Quoc och Sihanoukville.
Vi börjar 40 mil norr om Saigon i Nha Trang. Hösten 1989 kom jag hit första gången. Vietnam hade precis gläntat på porten för turister, men den många kilometer långa stranden låg öde sånär som på en rad vindpinade palmer. Staden såg smutsig, grå och trist ut.
- Här ska vi bygga en stor turistort, sa Phuong, vår guide. Som journalist kunde man på den tiden inte resa i landet utan minst en guide i släptåg.
Jag tvivlade. Inget, absolut inget, i Vietnam kändes redo för massturism och svenskarna hade precis börjat upptäcka Thailand.
I dag är allt annorlunda.
2009 är Nha Trang en ganska stor stad och en av Vietnams populäraste badorter. Från hotellets tak ser jag hur stranden sträcker sig bländande vit längs den vackra bukten. Ovanför den står fortfarande rader av palmer, sedan kommer strandpromenaden, vägen och hotellen.
Det är början på december och slutet på orkansäsongen. Det fläktar ordentligt och vågorna rullar in med våldsam kraft. Här gäller det att vara försiktig när man badar, speciellt med barn.
- Bästa tiden här är januari till mars och juni till oktober, säger Svante Holm, stockholmare som bott till och från i Nha Trang de senaste sju åren.
- Vietnam är fortfarande ett väldigt intressant land att resa i. Och Nha Trang är definitivt värt ett besök, även om två veckors badsemester här låter mycket i mina öron.
Här finns hotell och restauranger i alla prisklasser. Du kan lika lätt leva på 150 kronor dagen som 1 500.

Turisterna trivs i Nha Trang

Nha Trang är en ung stad, grundad av fransmännen på 1920-talet. Men för länge sedan, innan vietnameserna tog över landet, var det en viktig plats i Champa-imperiet. För tusen år sedan sträckte sig det över stora delar av mellersta Vietnam.
Nha Trang var chamfolkets sista fria fäste och på en kulle nära centrum ligger templet Po Nagar, fyra imponerande vackra tegeltorn. De äldsta är från 700-talet.
På planen framför templen samlas en grupp musiker och flickor i chamfolkets dräkter för att dansa tempeldanser. Det känns först som ett besvärande turistjippo. Men platsen och templen är så vackra, vi är nästan de enda utlänningarna och flickorna ler så genuint blygt när vi fotograferar att det blir en fin upplevelse.
På väg in mot staden passerar vi fotografen Long Thanhs ateljé. De senaste 40 åren har han ägnat åt att fotografera människor i Vietnam i svart-vitt.
Han visar gärna sina bilder, som har en magisk, aningen sorglig, skönhet.
- Mina favoritplatser i landet är provinsen Ha Giang, vid gränsen till Kina, och Phan Rang, som ligger några mil söder om Nha Trang, säger han.
Long Thanh tycker att Nha Trang var mycket vackrare på 60-talet. Kanske har han rätt. Själva är vi glada över att det är vackrare än 1989. Och att turisterna verkar trivas.
Halvvägs till Saigon, 20 mil söder om Nha Trang ligger staden Phan Thiet, som figurerar i svenska charterkataloger.
Vi fascineras av en tur till fiskhamnen en tidig morgon. Hundratals kvinnor och flickor sitter på huk i en stor lokal eller ute i det fria och rensar fisk. Fiskebåtar lägger till och ut, gubbar paddlar förbi i märkliga minibåtar som ser ut som flätade korgar. Stanken är påträngande.
Men vi hittar inga charterhotell i Phan Thiet. De ligger en till två mil norrut längs stranden i Mui Ne, ett charmigt litet samhälle som är populärt bland vind- och kitesurfare.
Mui Ne består av en enda gata. Öster om den ligger hotellen och sedan kommer den breda, härliga stranden och havet.
På andra sidan ligger barer, butiker, restauranger och några backpackerhotell. Många hus är i trä och bambu.
Även här är vågorna kraftiga i slutet av året och många slappar hellre vid hotellpoolen än på stranden. Där träffar vi Mia och Dennis Candetoft från Uppsala med sonen Adam, ett år.
- Det är otänkbart att bada i havet med en ettåring, konstaterar Mia Candetoft.
- Havet är faktiskt en besvikelse. Dels för vågorna, men det är också strömt längs stranden. Och när vi åkte ut från Nha Trang för att snorkla så fanns det inga vackra rev.
Det bästa med Mui Ne är i stället värmen (precis lagom), maten, priserna och...
- Människorna! De är otroligt hjälpsamma. Och det är verkligen inget problem att resa med barn. Alla verkar älska barn.
Det byggs nytt överallt i Mui Ne. Men än vajar palmerna, trafiken är gles och stämningen är behagligt loj. Perfekt för den som älskar att bara slappa i solen.
- Men för aktiva människor, som vi är, så blir det långtråkigt med två veckor, säger Mia.
- Och sevärdheterna är inte många.
Noga räknat finns det en - ett litet Sahara med höga sanddyner. Det är mitt på dagen och skoltid när vi kommer dit. Men redan när vi parkerar flockas barnen omkring oss. Tre små flickor slår följe upp över sandryggarna och övertygar oss till slut att prova att åka sandboard nedför branterna.
Det går. Men snö är definitivt bättre för brädåkning.
Ett par mil söder om Phan Thiet ligger det heliga berget Ta Cu. Vi åker linbana över vackra kullar och vandrar sedan uppför en bergssida till Vietnams största Buddha (48 meter lång).

Paradiset på Phu Quoc

Till Phu Quoc flyger vi från Saigon. Ön tillhör Vietnam, men ligger utanför Kambodjas kust, inte alls långt från vårt nästa resmål Sihanoukville.
Här har vi hittat vårt paradis, en lugn avkrok, som ännu inte översvämmats av massturismen. Men en internationell flygplats ska vara klar (tidigast) 2012. Och de stora internationella hotellkedjorna lär stå på kö för att få bygga fyr- och femstjärniga palats längs stränderna.
Phu Quoc ska bli Vietnams Phuket.
Redan från luften inser vi att vi kommer att gilla den här ön. Den har långa palmkantade stränder och täta gröna djungler. Och havet ligger som en spegel.
I den lilla sömniga huvudorten Duong Dongs hamn ligger hundratals färgglada fiskebåtar. Marknaden vid floden är ett spännande myller av människor och varor. Här kan du prova alla säsongens härliga tropiska frukter.
Nattmarknaden Vo Thi Sau ligger närmare hotellstranden. Här kan du äta gott för ett par tior och handla pärlor.
Men det är stränderna, de oändliga underbara stränderna, som är Phu Quocs stora attraktion. Välj om du vill att det ska vara glest utspritt med turister. Eller om du i princip vill ha hela stranden för dig själv.
Vid Phu Quoc är havet lika lugnt som det var upprört i Nha Trang och Mui Ne. Och vinden är bara en ljummen fläkt, när vi sätter oss på strandbaren i vattenbrynet för att njuta av solnedgången.
Det ska erkännas - här finns inte mycket att göra. Visst, det går att hyra moppe och se ön, spela tennis och bli knådad på ett spa. Avkoppling verkar annars vara den populäraste sysselsättningen.
Och det uppskattar Anna-Maria Molin, 24, från Sveg, som vi träffar på stranden.
- Här är lugnt, fridfullt och jättemysigt, konstaterar hon.
- Vi bor för 300 kronor natten i en bungalow med a/c och utsikt över havet. Och maten är jättegod.
Här finns fortfarande plats för alla från backpackers, som betalar 75 spänn för ett enkelt rum, till gänget som lägger två tusen för att bo femstjärnigt.
Så passa på nu. För Phu Quoc har verkligen förutsättningar att bli ett nytt Phuket.
Från Phu Quocs nordspets ligger Kambodja och semesterorten Sihanoukville nästan inom synhåll.

Hyr en bungalow för en hundralapp

Redan i början av 60-talet förstod man att den lilla hamnstaden med det underbara läget och de fina stränderna hade en framtid som turistmål. På en udde ut i havet, och med en privat strand nedanför, byggdes lyxhotellet Independence.
Men krigen i Indokina kom emellan och det dröjde till början av 2000-talet innan turismen tog riktig fart. Independence är nu nyrenoverat och har fått konkurrens av flera andra lyxiga hotell. Och massor av billiga ställen.
Sihanoukville har en hel rad härliga stränder att slappa och festa på.
Otres längst i söder är lång och nästan öde. Här finns ett par billiga ställen att äta och bo på, vit sand och skuggande träd. Du kan hyra en enkel bungalow för cirka hundralappen per natt.
Occheuteal är nästa strand och här vimlar av strandbarer och enkla krogar. Det är här, på den norra delen som också kallas Serendipity, som partyt pågår långt in på natten.
Vi slår oss ner i bekväma vilstolar under ett gräsparasoll, beställer en kall öl och kollar fisk- och skaldjursmenyn. Det är lördag kväll och kambodjanska barn och ungdomar från Phnom Penh leker i vattnet medan deras finklädda föräldrar flanerar på stranden och tittar på lättklädda turister.
Nästa strand är Sokha, lyxhotellet Sokhas ljuvliga privata strand. Vi såg ut som om vi ägde stället och kunde sola ändå. Men det händer att vakter kör bort icke-gäster.
Sokha ligger lite vid sidan av, men bakom hotellet planeras en helt ny stadsdel.
Ett bra stycke längre bort och lite isolerat ligger Independence med sin privata strand.
Längst i norr ligger Victory beach. Den var tidigare omåttligt populär bland ryggsäcksfolket och andra budgetturister. Men fler och fler väljer nu Occheuteal.
Hittar du inte det du söker längs kusten så finns dryga dussinet med öar att besöka. På ett par av dem, Bamboo Island och Soon Nail Island, finns hotell.
Koh Rong och Koh Rong Samlon har fina stränder.
För några år sedan sa man att Sihanoukville skulle bli Kambodjas Pattaya. Stränderna skulle snabbt fyllas med hotell, barer, krogar och oändliga rader butiker med krimskrams. I dag har man hittat stora mängder olja utanför kusten. Och internationella investment-bolag köper upp öarna i skärgården.
Framtiden som pråligt turistmål är inte längre självklar. Och själva staden Sihanoukville, som ligger några kilometer inåt land nästan mitt emellan stränderna, är rätt trist. Det är en snabbväxande modern asiatisk stad. Här finns några trevliga budgethotell, där långliggarna samlas.
Och vi hittade tre saker värda att titta på:
1. Vackra buddisttemplet Wat Leu ligger på en kulle i utkanten av Sihanoukville med en underbar utsikt över staden.
2. Marknaden.
3. Bryggeriet, som har öppet för visning bara man hör av sig i förväg.