Vi är inte många på snabbfärjan till La Gomera; en skolklass på utflykt, några husmödrar med matkassar och ett förälskat par som verkar vara på bröllopsresa. Den 45 minuter långa överfarten från södra Teneriffa och Los Christianos är en resa som inte bara kan räknas i minuter. Det är en resa från massturism, stress och jäkt till en Kanarieö där livet är som det var innan ögruppen blev svenskarnas största resmål. När vi kommer fram till den lilla öns huvudstad San Sebastian ligger gatorna öde. Det är siesta. Här går inte livet ut på att vara turister till lags.

Siestan är viktig

Under siestan äts dagens stora måltid – som gärna tar ett par timmar. Dofter från det kanariska köket – vitlök, paprika, tomater, oliv-olja – får oss att längta efter mat.
Väl inne på restaurang Marques de Oristano är stämningen hög. Vi struntar i menyn och ber i stället vår uppsluppne kypare att servera oss det godaste de har. Rätterna han dukar fram är enkla och utan krusiduller, men alldeles fantastiskt smakrika! Vilken fisk! Och vilken underbart god papas
arrugadas con mojo, små saltkokta potatisar med stark sås.

Grönt och frodigt

Vindarna som sveper in över öns norra kust gör landskapet grönt och frodigt. Den södra sidan, däremot, är torr, karg och påminner om landskapet på södra Teneriffa. Serpentinvägar går från kustorterna in mot öns mitt, och en resa runt ön är inget för ängsliga bilförare med höjdskräck.
I centrum av ön, 1 487 meter över havet, ligger öns vulkaniska hjärta varifrån det går djupa raviner ner mot havet, ungefär som ekrar på ett
cykelhjul. La Gomera attraktiva lunga är nationalparken och världsarvet La Garajonay, vars lagerträdsskogar – Lauri Silva, är en kvarleva från tiden då de täckte hela Medelhavsområdet. Ett himmelrike för botaniker och äventyrslystna vandrare.
När vi kör in i molnen som bäddar in de mossbelupna skogarna i fukt och dimma blir det mörkt trots att det är mitt på dagen. . Foto: BINGE ELIASSON
Vi stannar till vid en parkeringsplats och ser hur ett par skepnader träder fram ur dimman för att i nästa andetag försvinna in på en stig skyltad med Pista del Cedro: en vandringsled som följer nationalparkens norra del och går genom den berömda lagerträdsskogen.
Den röda jorden, en fågels svaga kvitter och de spöklika formerna väcker känslan av att vi står i en trollskog med mystiska krafter. Men så förknippas också ön med många myter och sagor. Det sägs till exempel att den runda gräsbevuxna cirkel som gömmer sig i nationalparken uppstått när ett ufo landade, myten har lockat många ufo-intresserade att besöka och studera platsen.

Inget för badgalna

Åk inte till den här ön för att bada, det gör du så mycket bättre på Teneriffa, Gran Canaria och stränderna på Fuerteventura. Nej, här är det tystnaden och naturupplevelserna som dominerar dagarna.
Vägen ner längs med Valle de los Reyes, Den store konungens dal, är makalöst vacker med mängder av odlade terrasser och tusentals kanariska dadelpalmer, Phoenix Canariensis. Papaya, bananer, apelsiner, citroner, avokado och vinrankor växer sida vid sida av bougainvillea, hibiskus, julstjärnor, strelizia och blommande kaktusar.
Att byn, Valle Gran Rey, länge varit en välmående semesterort märks ju närmare havet vi kommer. Där ligger gamla lägenhetshotell, små butiker och restauranger.
På La Gomera finns inga stora neonskyltar, inga McDonald's och inte heller några horder av partystinna europeiska ungdomar. Här går livet ut på att bara vara.