Mellan Simrishamn och Ystad, på Österlen, ligger ”Hagestad Mellersta skola”, en gemensam huvudbyggnad och två flyglar, som delats så att familjerna har sin egen bostad.
– I sommar ska vi ha en stor fest och bjuda in alla vi känner. Vi har fått chartra bussar, säger Barbro Hemer.
Dyveke Zadig är den som bott längst på Hagestad, i sommar firar hon 31-årsjubileum:
– Jag har varit ensamstående i perioder av mitt liv, men här har jag alltid haft sällskap. Hagestad har varit en samlingspunkt för mina barn och bonusbarn, vänner och kolleger.
Att leva socialt sommarliv har blivit en livsstil.
– Vi har en tyst överenskommelse att om någon vill vara ifred så går det förstås bra. Vill man äta för sig själv, då gör man det. Inget är planerat eller uppgjort, säger Barbro Hemer.
En gemensam nyckel går till alla lås.
– Det är lite av poängen, vi hjälps åt att kolla varandras hus, säger Åsa Maria Bengtsson.

"Här finns inga bråkiga människor"

Varje familj betalar två tusen kronor per kvartal till en fond. Pengarna finansierar vatten, avlopp, sopor, el och visst underhåll. Med jämna mellanrum har de stormöten.
– Konflikter blir det alltid, det är oundvikligt. Men här finns inga bråkiga människor, vi löser alla problem snabbt, säger Barbro Hemer.
Omsättningen är låg. Under 30 år har här bott tio familjer. Enligt avtalet har delägarna förköpsrätt om en andel blir ledig, och sex månader på sig att försöka hitta en ny delägare.
– Oftast är det en bekant eller kompis kompis som flyttar in. Men en gång hittade vi aldrig en köpare. Då gick andelen ut på fastighetsmarknaden, och vi skulle bedöma spekulanterna vid ett kort möte: ”Är det här en person som jag kan leva ihop med eller inte?” säger Dyveke Zadig.
Till skillnad mot juristerna tycker Dyveke Zadig inte att det är nödvändigt att avtala om alla detaljer.
– Om du måste ha kontroll över precis allt är det här inte din boendeform.
I dag är de nio delägare, i olika åldrar, men med kreativa yrken som förenar dem. På påsken har de gemensam konstutställning i huvudbyggnaden, och på fredagar dansar de tango i den gamla gympasalen. Deras bästa råd för samägande: var flexibel.
– Man kan inte reta sig på småsaker. I stället gäller det att hitta ett positivt flow, säger Dyveke Zadig.

Foto: Tomas Leprince