Ava Gardner var här och spelade in filmen ”Pandora och den flygande holländaren” 1951. Det är kanske inte stadens största ögonblick, men då när charterturismen snart skulle starta på allvar satte filmen Tossa de Mar på kartan, som man säger i dag. Så det var kanske inte fel att resa statyn 1989.
Några år efter Avas besök tog turismen fart på allvar på Costa Brava i Spanien och Tossa blev en av de första charterorterna. Nya hotell byggdes och stranden togs i besittning av solbadare. Men till skillnad från grannstaden Lloret de Mar har Tossa hållit stilen och är nästan fritt från de stora, numera ganska slitna hotell som kantar Llorets strandlinje.
Från Avas utsiktsplats ser vi Tossas två största stränder Platja Gran och La Mar Menuda. Husen längs Platja Gran är mestadels små hotell eller restauranger och inget är högre än fyra våningar.

Lågprisflyg till Girona

Ett av husen sticker ut från de andra med sitt välvda tak prytt med grön mosaik. Det snyggaste huset längs stranden är Casa Sans Moré, numera hotell Diana. Det är där vi bor.
Hotell Diana är en dröm i katalansk modernismestil. Det byggdes år 1906 åt Joan Sans Moré som blivit rik på korkhandeln med Sydamerika. Huset ritades av Antoni Falguera som varit elev hos Puig i Cadafalch, en av de mer kända arkitekterna inom modernismerörelsen.
Modernisme? Jo, det är den katalanska formen av jugend, vars mest kända arkitekt är Antoni Gaudí som bland annat ritade La Sagrada Familia i Barcelona.
Nu har huset varit hotell i mer än femtio år. De blyinfattade fönstren med blommor, druvor och fåglar i alla färger och den magnifika öppna spisen med stuckatur och gjutjärnsdetaljer pryder sina platser i salarna på bottenvåningen. Men inredningen i sovrummen är tyvärr av mer konventionell art. Vi blir lite besvikna, men utsikten mot det lilla torget Plaça d’Espanya kompenserar för nattduksbordet i trälaminat.
Jag öppnar dörrarna mot torget och eftersom inget möblemang får plats på den lilla balkongen drar jag dit skrivbordsstolen och sätter mig i eftermiddagssolen. Det sorlar av människor som passerar och i någon grannlägenhet spelas Pink Floyd. Butikerna ligger tätt på torget och gränderna runtomkring. Jag hör någon tala svenska där nere. Trots att det inte längre går någon chartertrafik till Costa Brava möter vi fler svenskar än väntat här. Det måste vara lågprisflyget till Girona som lockat hit dem.

Blomsterprakt med blåregn och bougainvillea

Plötsligt är det någon som hejar på mig. Det är fotograf Ylwa som kommer tillbaka efter en runda på stan. Hon har fått ett rum med utsikt mot stranden och havet. En härlig vy, men jag trivs bättre här – i solen.
Tossas strand sträcker sig längs hela staden. Små fiskebåtar är uppdragna i den grova sanden och folk ligger och solar på handdukar. Vågorna går höga men hindrar varken barn eller vuxna från att hoppa i.
Över Platja Gran och hela Tossa de Mar vakar Vila Vella (gamla stan) med sin stadsmur och försvarstorn. Den imponerande muren ser fortfarande ut ungefär som på 1300-talet och bakom den vindlar smala kullerstensgator upp mellan stenhusen. Pelargoner i krukor tävlar i blomsterprakt med blåregn och bougainvillea.
Staden grundades redan 1186 då abboten Ramon de Berga beordrade att en borg skulle byggas för att skydda framtida invånare. Borgen stod på Vila Vellas högsta punkt där ljuskäglan från Tossas fyr numera sveper över hav och land.
Det är lite nedanför fyren, nära muren, som vi hittar Ava Gardner. En närmare titt på statyn avslöjar att hon absolut inte ser ut som någon fiskarhustru. De brukar inte ha bara axlar.