Hönsen flaxar kacklande i väg över gårdsplanen när vi leder hästarna mot stallet efter att ha hämtat dem i beteshagen.
Vår värd och ridguide för dagen, Katrin Jägerup, visar var borstar och hovkratsar finns och småpratet byts snabbt ut mot koncentration när alla helhjärtat går in för att göra i ordning islandshästarna för dagens ridtur.
Katrin bor med sin familj på Tolfta Gård, vackert beläget i en sluttning mot sjön Täljaren i Södermanland. Hon är ordförande för Ridled Sörmland, en förening med ett tiotal gårdar i trakterna kring Vingåker, Flen och Katrineholm som medlemmar.
Mellan gårdarna slingrar sig närmare 40 mil ridleder. De hästintresserade värdarna hjälper till att lägga upp lämpliga rutter, ordnar med kartor, mat och övernattning och kan även följa med som ridguider. Den som vill kan ta med egen häst, annars går det att hyra islandshästar, fullblod eller New Forest-ponnyer.
Paketlösningen tilltalar många; kompisar, möhippegäng, par och familjer med lite större barn.
- Det är ofta en i gänget som har lite mer ridvana och sedan lockar med sig de andra ut. Men det går jättebra att vara både vana ryttare och nybörjare i samma grupp, försäkrar Katrin.
"Rensa hjärnan och ta in naturen"
Senast jag själv satt till häst var för över två år sedan och kunskaperna från ridlektionerna i högstadiet känns minst sagt avlägsna. Hur ska tränset sitta? Borde sadeln spännas åt ytterligare ett par snäpp? Tack och lov finns gott om hjälpande händer som snabbt rycker in.
Min häst Simlir är ivrig att få komma ut och frustar medan rutiner gås igenom och sadelväskorna packas. Ute i skogen släpper snabbt ovanan och nervositeten. Tyglarna ligger allt bättre i handen och vi skrittar på längs mjuka stigar. Passerar rödmålade torp där sena semesterfirare dröjer sig kvar. Ser en fiskgjuse segla över en sjö i jakt på fisk.
Blåbären är så stora att de dignar på risen. Fotograf-Anna lyckas tygla impulsen att hoppa av sin häst när hon ser finfina kantareller och suckar frustrerat över att behöva lämna dem kvar på marken.
- Känner ni er redo att tölta lite innan vi tar lunchpaus? undrar Katrin Jägerup.
Alla ropar jakande till svar och Katrin höjer tempot.
- Korta tyglarna och höj händerna lite och försök hitta tölten. Simlir vill gärna trava annars.
Jepp, det känner jag. Ingen mjuk tölt här, utan studsande trav.
Stigen smalnar av och vi saktar in för att klättra upp mot den fina glänta där vi ska inta vår lunch. Intill några höga tallar står ett picknickbord utplacerat och på träden finns ringar att göra fast hästarna i.
Ett par timmar till häst har satt rejäl fart på aptiten och det vattnas i munnen när baguetter med brie och chorizo plockas fram och kaffetermosen öppnas.
- Här varvar den stressade nutidsmänniskan ner, konstaterar Åsa Juhlin, en av deltagarna på dagens ridtur.
Hon och familjen driver en hästgård söder om Flen. Åsa har varit med sedan Ridled Sörmland startade för 14 år sedan och är spindeln i nätet, som lägger upp turer efter besökarnas önskemål. Nu håller hon på att planera ett överraskningskalas för en dam som fyller 80 och som ska "kidnappas" av sin dotter.
- De ska rida i fyra dagar. Vänner kommer att dyka upp och ansluta efterhand, berättar Åsa Juhlin.
Hästryggen är en perfekt plats att umgås från, upptäcker vi snabbt. Det är vi, hästarna och naturen. Inga datorer eller fipplande med mobiltelefoner. I stället pratar vi. Om barnen, hästars kynnelag, mat, landsbygd kontra storstad... Långa stunder blir det alldeles tyst och vi faller in i hästarnas meditativa lunk.
- Det är väldigt skönt att bara sitta och rensa hjärnan och ta in den vackra naturen, säger Åsa Juhlin.
Vedeldad bastu vid vattnet
På eftermiddagen känns sadeln allt hemtamare, men jag börjar får skavsår i händerna av Simlirs ständiga försök att tänja på tyglarna för att sno åt sig munsbitar av klöver, gräs och björkkvistar. Vi får testa att tölta flera gånger - och plötsligt sitter det! Simlir håller upp huvudet och jag sitter mjukt och bara glider med. Solen värmer på näsan och vinden fläktar behagligt. Härligt!
När stallbacken skymtar får hästarna bråttom. Både vi och de är svettiga, men doppet i sjön får vänta en stund. Hästarna sadlas av, får på sina grimmor och njuter av en svalkande avsvabbning innan de släpps ut i hagen.
Vi kikar på kartan och förvånas över hur stort område vi faktiskt hann täcka in. Timmarna till häst gick ju så snabbt!
Majoriteten som ger sig ut på ridleden är ute i två eller tre dagar. Sträckorna mellan gårdarna är 15-40 kilometer långa, men Åsa och Katrin råder ovana ryttare att inte planera alltför krävande dagsturer. Att ta en lång frukost och sticka ut vid 10-tiden och vara framme på nästa etappmål under eftermiddagen räcker gott och väl, menar de.
- Det ska vara lyxigt när man kommer fram. Det går att få massage om man beställer i förväg och de som bor med helpension slipper laga mat och diska, det är bara att sätta sig vid dukat bord och äta en trerättersmiddag, berättar Åsa Juhlin.
Den hemlagade maten går inte av för hackor. På menyn kan stå kavring med vilttopping, biffar med kantarellsås och rårörda lingon, ugnsmarinerad lax, blåbärspaj, mandelbakelse med bär...
På Tolfta Gård intas måltiderna under kristallkronan i ett lusthus från 1800-talet. Efter maten väntar den vedeldade bastun nere vid vattnet.
- Vi vill att gästerna ska koppla av och bara njuta, säger Katrin Jägerup.
Mätta och behagligt loja efter en dags utevistelse faller den biten på plats utan problem.
