Äntligen framme! För det känns direkt när bussen stannar: Det här är något helt annat än Hurghada på fastlandet eller Sharm el Sheikh på Sinais sydspets. I Dahab är det lättare att andas. Gott om svängrum och ingen stress. Turismen har tagit fart, men inte tagit över.
En vänlig beduin kör mig långsamt i sin pickup till hotellet. Det är inte mer än en dryg kilometer men passagerare efter vägen hinner både kliva på och av flaket. Bråttom verkar ingen ha.
Inåt land reser sig Sinais dramatiska sandstensberg i det karga ökenlandskapet. Den glesbefolkade halvön är en korsväg mellan Afrika och Asien. Mellan islam och kristendom.

Dykning i världsklass

Men det är Röda havet och kusten som får turisterna att vallfärda hit. Dahab är känt som ett av världens bästa dykställen och den pålitliga vinden lockar vind- och kitesurfare i tusental. För andra är den avslappnade atmosfären den största attraktionen.
Mitt hotell heter Seven Heaven och är typiskt för den forna beduinbyn och hippiekolonin Assalah: Rummen är spartanska, stället ligger nära vattnet och har allt från effektiv resebyrå till populär dykskola.
Jag knatar söderut och passerar restaurang efter restaurang längs vattnet. Slår mig ner på en beduinkudde på "Funny mummy". Det här är Backpackerland och menyn domineras av fruktdrinkar, hamburgare, pizza och bananpannkaka till plånboksvänliga priser. Inte konstigt att Dahab kallats Mellanösterns Koh Samui och jämförs med indiska Goa.
Vinden fläktar skönt från Aqabaviken och i horisonten skymtar de gyllene bergen i Saudiarabien. Flera gäster halvligger på kuddar under solskyddet, röker sheesha (vattenpipa), lyssnar på havet eller läser böcker. Någon har somnat och ingen verkar ta illa upp om man blir sittande hela dagen med en urdrucken mangojuice.
Jag fortsätter till Det andra Dahab. Till lyxhotellen och de fina stränderna. De vars gyllene sand fick beduinerna att kalla platsen Dahab. Det betyder guld på arabiska.
Vattnet är turkosblått och på himlen dansar färgglada segel. I en grund lagun skyddad från havet forsar kite- och vindsurfare fram på små brädor. Förhållandena är närmast idealiska med friska vindar mer än 200 dagar om året.
Omar som är surfinstruktör berättar att området med resorterna kallas Lilla Moskva för de många ryska turisterna. Han gillar dem skarpt och i synnerhet kvinnorna:
- På hundra ryskor är det bara en som är ful, säger han och ler.
Många kommer till Dahab enbart för livet under ytan. I och runt samhället väntar ett pärlband av fabulösa dykplatser och korallrev som spritter av liv. Åtskilliga ligger bara 20-30 meter från stranden. Andra kan bara nås till fots eller med kamel - vilket är en specialitet i Dahab.

Skräpigt men vänligt

Längs strandpromenaden står fyllda luftflaskor, fenor och annan utrustning. Gäng av dykare gör sig klara för eftermiddagens adrenalinkick. Andra är på väg upp ur vattnet och ser oförskämt nöjda ut. "Revet tackar dig och vi tackar revet", står det på en skylt.
Jag följer vattnet norrut bort från turistorten. Folk hälsar och ler och vill att jag ska fotografera dem. Det är lite skräpigt, men väldigt vänligt.
I ett bostadsområde står kameler, getter och får och äter vid vägkanten. En bit bort sitter beduiner på huk och pratar medan solen går ner bakom bergen.
I 17 dagar reser jag kors och tvärs genom Egypten och gör en avstickare till Jordanien. Sedan summeras de många intrycken. Och en sak är säker:
Till Dahab längtar jag redan tillbaka.
En skönare vinterdestination fem flygtimmar bort - det finns inte.