Motorvägen mellan Dublin­ och Galway är 20 mil med förbluffande gles ­trafik. Galway är västkustens största stad, men har bara 70 000 invånare. De många studenterna ­bidrar till det som staden är mest känd för - det vibrerande musiklivet. Går man på ­puben kvällstid är det svårt att undvika stämningshöjande irländsk folkmusik.

Vi promenerar längs det livliga stråket från William Street till Quay Street, kantat­ av typiskt färggranna hus. Plötsligt gör det väder stan är känt för sig påmint: Solskenet förbyts i piskande regn och hagel. Vi tar skydd på puben men efter bara en kvart ­bryter solen åter igenom.

Vårt pubbesök tar dock längre än en kvart. Innanför en kornblomsblå fasad­ serverar puben Séhán Ua Neáchtain den utsökta alen Galway ­Hooker på fat - den måste ni prova! En Galway Hooker är en traditionell seglande fiskebåt med vackert mörkröda segel. Man kan se några i stadens hamn.

Längs havet går en klassisk söndagspromenad till badorten Salthill, med blåflaggad sandstrand. Följer man traditionen ska man sparka i väggen vid badplattformarna innan man vänder på klacken i riktning Galway igen.

Ett annat härligt nöje är att besöka någon av ­pubarna specialiserade­ på ostron från trakten.­ Lilla Clarinbridge några kilometer söderut vid ­Galway Bay har flera och dessutom en berömd ostronfestival, som hålls varje år.

Fransig kust med många vikar

Öster om Galway börjar ­Connemara, en halvö som sticker ut i Atlanten med en minst sagt fransig kust med många djupa vikar. Längs kusten passerar vi små rara byar där fårskötsel är lika viktigt som fisket. Det här är en landsände där det känns som om tiden stått stilla.

Till Connemara tvingades många fattigbönder under 1800-talet, då Irland styrdes av britterna. Magra jordar gjorde livet tufft och många emigrerade. I dag finns det mer än tio gånger så många människor med ­irländskt påbrå utomlands som på Irland. The National Museum of Country Life strax norr om Castlebar ger en intressant inblick i livet på landet förr - allt från grymma arrendevillkor och frihetskamp till festligheter och vackert hantverk.

Hade vi i stället valt inlandsvägen västerut hade berömda Brigit's garden varit ett självklart stopp - fyra hektar välskött trädgård.

Connemaras huvudort, Clifden, ligger vackert och är en perfekt bas för dagsturer­ till fots över torvhedarna och i de närliggande bergen i nationalparken norr om stan. Vi vill hellre shoppa och stannar till i en välsorterad affär. Varsin­ snygg irländsk ylletröja blir ­dagens fynd.

Den kurviga vägen norrut längs kusten är glest trafikerad,­ men rätt var det är kommer ­någon körande bakom en skymd kurva. Märkligt nog får man köra 100 kilometer i timmen på denna och många ­andra smala, gropiga, kurviga vägar där det knappt går att pressa upp över 80.

Vi stannar ofta - vyerna är så magnifika. Som vid sagoslottet ­Kylemore Abbey, beläget intill en sjö och omgivet av skogsklädda höjder.

Mat, öl och landskap

En dagsetapp längre norrut väntar ännu mer magnifika vyer, där det allra mest imponerande (om molnen inte ligger i vägen) är Slieve League, Europas högsta havsklippor 600 meter lodrätt rakt ner i havet öster om staden Donegal. Landskapet här är om möjligt ännu mer dramatiskt än i Connemara. Även här finns det fina vandringsleder, och Glenveagh National Park bjuder på lätta dagsturer, ett sevärt slott och chansen att se vilda röda hjortar.

Vi fortsätter så mot Irlands nordspets. Ett par kolsvarta Guinness, ett fat ostron och en utsökt lammfilé får avsluta turen ute på Inishovenhalvön. Mat, öl och landskap har gett mersmak.