Gör som engelsmännen - flyg till ett av världens häftigaste hotell, helt byggt av snö och is.
I år kan du för första gången åka till Icehotel i Jukkasjärvi med inrikescharter.
Han flyttade hit för snön, den låg längre här än hemma på Frösön, fick jobb på LKAB, och slog sig ner i Jukkasjärvi.
Vi träffar Yngve Bergqvist, 62, efter att han tagit en tremilatur på skidor. Kärleken till snön har inte avtagit, trots att det gått många år sedan han flyttade hit, och 20 år sedan han, tillsammans med tre entusiaster, byggde sitt första ishotell, en enkel igloo.
I dag är ishotellet en succé. Nu finns det plats för 150 gäster, man omsätter 140 miljoner och har runt 70 anställda på årsbasis.
Självlysande
Det som slår oss när vi kommer in i ishotellet är ljudet, det är dämpat, som om man hade bomull i öronen. Nästa överraskning är ljuset, här finns inga fönster men det är ändå väldigt ljust. Visst är isen upplyst, men det känns som om de vita snöväggarna är självlysande. Även luften är speciell, det är alltid fem minusgrader inne i hotellet, oavsett hur kallt det är ute.
– Visst är fem minus en behaglig temperatur? säger Yngve Bergqvist och slår sig ner på sängen i en av issviterna.
– Jag försöker sova här en gång i månaden, säger han.
– Det gäller att inte dricka för mycket innan man går och lägger sig och inte heller ha för mycket kläder. Ett tunt lager ull är bäst. Jag klär mig ungefär som om jag skulle ut och åka skidor.
Vi vandrar från rum till rum. Det som slår oss är att vi inte möter en enda svensk! De flesta är från Storbritannien, men så har de ju charter direkt från Heathrow två dagar i veckan.
Att det är många internationella gäster är helt förklarligt. Yngve Bergqvist vände sig mot den internationella marknaden direkt. Den första resebyrån som sålde resor till hotellet var japansk. En tredjedel av alla gäster är från Storbritannien, en tredjedel svenskar och den sista tredjedelen från resten av världen.
Det är en upplevelse att gå igenom de olika rummen och sviterna, se alla detaljer och begrunda att allt kommer att smälta bort och rinna ner i Torne älv om bara några månader.
Nu öppnade hotellet 7 december. Nästa säsong vill man öppna tidigare.
– Vi har planer på att öppna 1 november, säger Yngve Bergqvist.
Det är nämligen mycket mer än kalla och varma nätter man säljer här.
Jukkasjärvi på fyra ben
Vi ger oss ut på hundspann.
Kent och Ann startade med 25 hundar, i dag har de 120.
Det säger en del om hur mycket ishotellet betyder för Jukkasjärvi.
Tre hundspann väntar på den snötäckta isen på Torne älv. Hundarna är ivriga att komma iväg. Kent sätter oss tillrätta på kälken. Vi är fyra passagerare per spann. Jag och fotograf Cornelia Nordström åker med ett par från London. Så fort Kent ger tecken till hundarna slutar de yla och ger sig i väg. Vi svävar fram över älven, förbi skogen där granar och tallar dignar av snö. Hundarna, helt fantastiska djur, springer och ser ut att älska det.
– Är ni lika ivriga att ge er i väg till jobbet? frågar Kent och ler när hundarna ylar och skäller så fort kälken stannar.
Halvvägs stannar vi till i skogen, hundarna får vila och är faktiskt tysta, i början av vilan i alla fall.
– Välkomna till en äkta norrländsk Starbucks, skämtar Kent när han sätter kaffepannan över den öppna elden i träkåtan, där vi njuter av värmen.
– Här serverar vi 4 000–5 000 koppar kaffe per år.
Till kaffet får vi hembakad kaka, det är grannfrun som bakar. På ett år knådar hon ihop 5 000 kakor.
Det är mycket folk, aktiviteter och besökare. Det är lätt att tro att lilla Jukkasjärvi har blivit en gigantisk industri. Men det är det långt ifrån. Det är någonting speciellt med norrlänningarna och deras förhållande till sin ort. Yngve Bergqvist bygger sitt hotell för att han älskar snö. Kent kör hundspann för att han älskar hundar. Det har bara blivit lite fler rum och fler hundar med åren.
När jag bäddar ner mig i min sovsäck på kvällen, i ylleunderställ och mössa på huvudet, känns det nästan helt naturligt att sova omgiven av snö. Jag har ju varit i snön hela dagen.
Det är kallt om näsan, men luften jag andas in är frisk och det känns som om den renar hela mitt inre.
Det är en överdrift att säga att jag sovit som en stock när jag går upp på morgonen. Men ändå ber hela min kropp efter mera snö. Så jag gör som Yngve. Sätter på mig ett par skidor och tar mig en tur på älven i den vitaste och lättaste snö jag någonsin färdats på.
Efter ett dygn här uppe är det väldigt lätt att förstå kärleken och känslan för snö.
