I vissa lyckliga stunder kan en vy eller en plats kasta en handlöst bakåt genom tusentals år av mänsklighetens historia.
Det ger en svindlande förnimmelse av tidlöshet, av att så här har livet haft sin gång just här i tusentals år, ända sedan människan klev ur apstadiet.
Känslan kan fås via en person också, eller som nu, på den gamla marknaden i Houmt Souk, av ett ansikte.
Mannen sitter på en sliten blå trätron på en estrad i den lilla vitmålade och kakelklädda saluhall som är soukens fiskmarknad.
Han bär en oknäppt vit försäljarrock utanpå sina slitna grå vardagskläder, har en rund vit hatt på hjässan och låter sina strumplösa fötter dingla halvvägs utanför de slitna tygtofflor som han stöder mot disken med högar av färsk fisk nedanför honom.
Ett dussin yngre assistenter står på golvet bakom honom och kedjeröker samtidigt som de hänger band av fisk på krokar som de räcker till mannen på tronen.
Han är förste auktionsutropare på den gamla fiskmarknaden, "Office National des Peches" som det står över den stora dörrlösa entrén.
Hans ansikte är bistert gråskäggigt med djupa ringar runt de små plirade ögonen, varav det ena mestadels tycks halvslutet. Avslappnat tillbakalutad och med särade ben höjer han kroken med fisk i luften och ber om bud från folkmassan vid hans fötter.
Jag kan inte sluta titta på honom. Fiskmånglarens jobb på en medelhavsö som Djerba måste vara uråldrigt. Plötsligt för mitt inre ser jag hans föregångare på samma plats på 1000-talet, sedan samme man från tiden för Kristi födelse. Ansiktet och posen förblir densamma, det är bara tofflornas gummisula och den moderna metallkroken som byts ut.

Slappa till rimlig peng

Det är lätt att skickas iväg på spontana tidstripper av den här typen på marknaden i Houmt Souk. Namnet betyder just "marknadsplats" och som sådan tycks platsen ha tjänstgjort sen eviga tider, någon stad att tala om uppstod först på 1800-talet.
I marknadens labyrinter möts vi av kryddhandlarnas översvallande jättekrukor med knallfärgade kryddor, av kamelsouvenirer av alla upptänkliga sorter, av allehanda billiga lädervaror, mattor och krukor. En mäktig dold innergård myllrar av antikviteter - även om det i ärlighetens namn stundtals är svårt att avgöra exakt var gränsen går mellan fin antikvitet och gammalt skräp.
I souken köper vi en elegant "doktorsväska" i mörkbrunt läder och med många fina metalldetaljer för strax under 300 kronor.
Det är först senare när jag läser en guideboks varning om illa gjorda lädervaror som jag inser att min väska inte lär tåla någon tyngre packning: fästena till axelremmen är mycket klena.
Några yngre killar i resesällskapet kan inte motstå kryddhandlarens jättekärl märkt "Sex Vitamin". En klassisk turistfälla - det knallgula pulvret ska visa sig vara vanlig ingefära...
Turismen på Djerba har ökat explosionsartat på senare år, men ingen kommer i första hand hit för billiga läderväskor eller kryddhandlarens "sexvitaminer".
Nej, de stora attraktionerna på den lilla ön (2,5 mil gånger 2,2 mil) är givetvis att bada, sola och slappa - till en rimlig peng.
De allra flesta turister hamnar på öns östkust, kallad "turistzonen", ett drygt två mil långt band av härligt vita sandstränder och knallblått vatten. Enligt den lokala karta jag får i handen är antalet hotell som ligger i stråk här åttiotre stycken.
För den rastlöse som vill komplettera med andra upplevelser är utbudet tämligen magert.
Krukmakarbyn Guellala i söder kan dock vara värd en utflykt. Byn har en dokumenterad krukmakar-tradition sedan 1 500 år före Kristi födelse. Här, i butiken/verkstaden Art Poterie showar krukmakarna för kunderna genom att visa sina färdigheter vid drejskivan från en scen i butikkomplexets största rum.
Här får den nyfikne veta allt om krukmakeri - att många av krukorna har spetsigt rundad botten beror givetvis på vanan att ställa ned dem i ökensanden.
Minst lika roligt är att ströva runt bland de många stånden utanför butiken på byns huvudgata. Det tunisiska ordet för specerihandlare är nämligen "djerbi", det vill säga en person från Djerba. På ön är det månghundraårig tradition att ha någon form av mindre handelsverksamhet som extraknäck. Som till exempel en mindre olivodling. Här på gatan övertrumfar handlarna varandra med färgstarka varor: kryddor, torkad paprika, johannesbrödsfrukt (en storsäljare då den anses bota magont).
Byn stoltserar även med ett hembygdsmuseum. Här berättas om de lokala traditionerna via en rad rum där bröllop, helgfirande och hantverkeri gestaltas i uppbyggda scener med dockor.
Den historiskt intresserade kan besöka den vackra gamla synagogan utanför Erriadh, El Ghriba ("Främlingen"). Judarna kom till området redan år 586 före Kristus, då assyrierna förstörde Jerusalems tempel. El Ghriba är en jätteanläggning med ett stort "pilgrimshotell". Varje år inför påsk samlas tusentals pilgrimer här.
Som framgår är nöjesutbudet begränsat, Djerba handlar till 95 procent om solslapp.