Doften av hav vid stranden på Sydsjälland är efterlängtad. Vi har lämnat ett grått Mellansverige bakom oss och bilat söderut, med färjan från Helsingborg till Helsingör och ner genom Själland.
Våren har kommit ännu längre här. Träden blommar för fullt. Och färgerna är lite klarare.
Planen är att ta in på små mysiga ”kroer” längs vägen, denna karaktäristiska danska specialitet som närmast kan beskrivas som hotell med en portion extra charm och familjär känsla.
Första anhalten blir byn Menstrup utanför staden Næstved, och Menstrup Kro. Här får vi ett enkelt men stort rum med egen terrass i markplan. Trädgården är vacker, solen strålar och känslan är lugn och avslappnad.
Vi bjuds på välkomstkaffe med hembakt chokladkaka i ”havestuen”, en inglasad del av matsalen. Poolen och bastun som finns på hotellet blir en glad överraskning, och ger välkommen relax efter den långa bilresan.
Många av de danska kroerna har paketerbjudanden av olika slag. Vanligt är två eller tre övernattningar till bra pris, där middag ingår. Det gäller även på Menstrup Kro, och på kvällen finns ett bord reserverat åt oss i restaurangen. En äldre gentleman i vit, välstruken skjorta serverar oss en tvårättersmeny på vita dukar.
Nästa dags rundtur i omgivningarna blir speciell. Næstved visar sig vara en trevlig stad med små butiker, gågator och gratis parkering. Men snäppet bättre blir det längst nere vid den Sydsjälländska kusten.

Doft av salt och tång

Orten Karrebæksminde och ön Enö som ligger en minimal brofärd från fastlandet är verkliga idyller. Havet glittrar, det doftar av salt och tång, och promenaden på stranden är ljuvlig. Här finns små fiskeaffärer och restauranger längs vattnet, båtar och bryggor, vackra byggnader och ett skönt försommarlugn.
Här är många av husen sommarstugor och det är lätt att förstå varför man väljer denna plats som sitt smultronställe.
Många timmar senare återvänder vi ”hem” till vår kro, och tar ett dopp i poolen vilket fungerar bra som substitut nu när havet ännu är för kallt att bada i. På kvällen serveras vi en utmärkt kalvfilé i restaurangen och rekommenderas ett gott rött vin till.
Nästa dag rullar vi vidare ner mot Lolland, Danmarks sydligaste ö, ner mot kusten vid Rödby. Staden är mest känd för sin färja till tyska Puttgarden, och gigantiska inomhusvattenlandet Lalandia, men det finns mycket annat att ta del av i närheten.
Vi åker längs Östersjökusten, förbi vackra gårdar med halmtak som för tankarna till Astrid Lindgrens Körsbärsdalen, förbi fasaner som tagit pauser på ängarna och en och annan traktor som kör långsamt längs de slingrande vägarna. Vid Hummingens strand hittar vi ”Den gamle Digegaard”, en underbar byggnad med den typiskt danska vita fasaden med svart rutmönster - och halmtak förstås. Även här enkla rum, men med det man behöver.
Att stiga in i matsalen känns närmast som att komma in i någons hem, snarare än att gå på restaurang. Furu-stolar, en brasa som brinner och lite murrig inredning. Menyn bjuder på rejäl dansk husmanskost, och det får bli en hederlig stor bøf gjord på oxkött med potatis och hemmagjord bearnaise-sås till. Gott och mättande!
Stranden ligger alldeles nära och tycks breda ut sig i oändlighet. Denna kväll är den folktom och tystnaden, sånär som på vågbruset, är påfallande och behaglig.

"Vattnet är alltid nära"

Det är dags att börja vända uppåt i landet igen. Resvädret är soligt och det blir en vacker färd genom det danska landskapet. Färja från Lolland över Stora Bält till långsmala Langeland, över broarna till Fyn via småöarna Tåsinge och Siö. Upp förbi Odense och så småningom över till Jylland.
Längs vägen finns många fina rastplatser, välskötta med toaletter och fikabord. Medhavd picknick är godare än vägkrogarnas pölse och pommes frites, och det finns gott om möjligheter att hitta små, mysiga platser att stanna till vid. Dessutom kantas vägarna stundtals av loppisskyltar och gårdsbutiker som också är kul att göra spontanstopp hos.
Det härliga med att bila genom Danmark är att vattnet alltid är nära, och landskapet öppet. Vyerna är fantastiska och ger behagliga bilfärder.
Motorväg upp mot Århus, men strax innan staden finns en avtagsväg in mot lilla orten Ry. Rye Kro ligger mitt bland det som kallas för Silkesborgsöarna, mycket vatten och naturupplevelser runt knuten och ett skönt avbrott i körningen.
Vår Danmarksvistelse är snart över, och vi är på väg mot Fredrikshamn för att ta färjan över till Göteborg. Men det blir ett krostopp till längs vägen, en avstickare från E45:an efter staden Randers, till fjorden i Hadsund.
Återigen charmas vi av omgivningarna, och Færgekroens restaurang erbjuder fönsterbord med fjordutsikt och solnedgång denna sista danska krokväll.
Natten tillbringas i ett fräscht, stort rum, även det med utsikt över fjorden, och frukosten serveras nästa morgon vid dukade bord i frukostmatsalen med panoramafönster, färskt bröd, yoghurt, frukter och en äldre dam som vänligt hälsar godmorgon och ser till att vi har det bra.
Det blir en sista promenad längs vattnet innan de sista milen längs Danmarks vägar kallar. Det doftar av vår och försommar, och vågorna rullar in mot land.