Fem mil sandstrand och tio mil gamla banvallar - Île de Ré är helt perfekt för cykelsemestern.
På denna franska ö trampar du mellan vidsträckta stränder, vinodlingar, saltängar och charmiga byar. Allt medan ljumma Atlantvindar jagar undan eventuella regnmoln.
Det finns ingen anledning att stressa. Ön är bara tre mil lång, och mellan 70 meter och en halv kilometer bred. När du cyklar har du god räckvidd och närhelst du känner för ett dopp är det nära till badvatten.
Tack vare Golfströmmen är somrarna på Île de Ré ovanligt fina för breddgraden, inte långt från Bordeaux. Under vinter och höst kan det vara ganska regnigt, men ön har ändå rekordmånga soltimmar räknat på hela året. Sommaren är förstås högsäsong, i synnerhet under fransmännens semestermånad augusti.
Om ön har 18 000 bofasta, så är antalet besökare tio gånger fler. Men det finns gott om utrymme för alla på de vida stränderna.
Fast här finns mycket mer än bad och sol. Att åka till och från de olika stränderna är samtidigt upptäcktsfärder. Ibland ser du vattenfyllda åkrar med vita högar, till exempel. Utvinning av havssalt är en urgammal näring som fortfarande är viktig. Förr sysselsatte den tusentals människor, och i dag arbetar ett hundratal öbor med detta. Men några åsnor med randiga benskydd används inte längre för att transportera saltet från åkrarna. De lever mest kvar på bilder och i form av souvenirer, som en symbol för ön. Endast bakom museet i Saint-Martin finns några livs levande som barnen får rida på.
Du cyklar också förbi fält med ljust gröna rankor - alltså odlingar av vin och konjak. De knotiga olivträden ger olja. En del producenter låter dig provsmaka och köpa direkt. Missa inte Pineau des Charentes, en uppfriskande blandning av konjak och vin, som dricks kyld. Andra läckerheter är öns berömda småpotatis, fina grönsaker, fiskebåtarnas fångster och ostron.
Även ostronodlingarna kan du titta närmare på, och det är bäst att passa på när det är lågvatten. Det är sju timmar mellan ebb och flod, och vill du veta exakt när och hur mycket vattennivån förändras finns små enkla tabeller att titta i. Nivåerna varierar från dag till dag.
En av Frankrikes vackraste byar
Vad som är så charmigt med Île de Ré är de många fasetterna. Inte nog med stränder, saltängar, vin och gamla vackra barrskogar. Jämnt utspridda över ön ligger tio byar, i regel byggda runt en medeltida kyrka med små vindlande gator som kantas av gamla stenhus och stockrosor. Här hittar du trivsamma kaféer och restauranger, roliga affärer och gallerier. Nästan alla hus är låga, vita och har gröna fönsterluckor. Île de Ré kallas sedan gammalt "den vita ön" just för sin bebyggelse, och även nya hus måste se ut på det traditionella sättet.
Också invändigt kan man lägga märke till en särskild stil; stengolv och väggar klädda med stående träpanel som målats i naturfärger, ofärgade linnetyger och vackra vardagsobjekt. Du hittar stilen i många hotell och affärer, mer eller mindre moderniserad. Ön är känd för sina många spännande antikaffärer, där sommargästerna från Paris och Bordeaux med egna hus på ön jagar prylar.
De tio byarna har var och en sin karaktär, och den allra charmigaste är nog ändå Ars-en-Ré. Den anses som en av Frankrikes allra vackraste byar. Kyrkans äldsta delar är från 1000-talet. Det svart-vita tornet var förr ett landmärke för fiskeskutor och militära båtar, numera för alla fritidsbåtar som kommer hit. Byn Loix ligger lite avsides och är mycket fridfull. Här finns ett saltmuseum och ett rikt fågelliv.
Mer liv och rörelse, men minst lika pittoreskt, är det i huvudorten Saint-Martin. Staden är upptagen på Unescos världsarvslista för sina spektakulära stjärnformade skyddsmurar från 1680-talet. Befästningen skulle skydda hela öbefolkningen vid eventuella anfall, och den byggdes av den kände marskalken Vauban på order av "Solkungen" Ludvig XIV.
Beslutet att bygga skyddsmuren är lätt att förstå, för Île de Ré var under flera århundraden av och till utsatt för attacker. Först vikingarna, sedan engelsmännen och senast på 1940-talet hölls ön ockuperad av tyskar och italienare.
De flesta gamla tyska strandbunkrar är rivna, men några är faktiskt ombyggda till fritidshus. Och tro det eller ej, det är tyska militärens banvallar som blivit så fina cykelbanor.
Text av: Helena Cohen-Höjenberg