Helsingfors har inte haft så här mycket snö på 40 år. Vid entrén till året-runt-campingen Rastila tornar vita jätteberg upp sig.
Trots sin året-runt-status tycks den stora anläggningen ligga öde, stumt slumrande under ett tjockt täcke av is och snö.
Och här förväntas vi ränna runt utomhus i bara badbrallor!
Vi är elva personer i vår utflyktsgrupp. Sju kvinnor och fyra män. Av tjejerna är två fransyskor, en tyska, två ryskor och två spanjorskor. Jag är ende skandinav, vilket betyder att jag på denna sightseeing bland ”det typiskt finska” är den som kan uppleva en del fenomen som mindre exotiska.
Som när vi tas till parkkaféet Regatta, inrymt i en minimal rödmålad alp-stuga, och serveras kaffe med ugnsvarma, nybakade kanelbullar.
Exotiskt för en mondän Milanobo, men som svensk är jag uppväxt med mammas nybakade kanelbullar.
På lyxiga Day Spa på Glogatan får vi skön fot- och ryggmassage... men, typiskt finskt? Nja, knappast.

”Helsinki Design District”

Genuint finskt finns det annars gott om i dessa centrala kvarter.
Mitt emot vårt spa ligger chokladfirman Fazers paradbutik, en stor elegant lokal fylld med chokladkakor, praliner och kaféplatser för den kaffesugne.
Nära, i shoppinggallerian vid Hotell Kämp, hittar vi ett annat finskt original. Som symbolfigur och merchandisemärke växer sig gamla kära Mumintrollet bara större för varje år.
Tove Janssons klassiska sagofigurer dyker upp i alla tänkbara sammanhang inom finsk design, men här i shoppinggallerian har vi en Mumin-shop i stil som Disneybutikerna. Här säljs enbart Muminvaror: porslin, brickor, nyckelringar.
Vägg i vägg ligger en butik specialiserad på en annan finsk legendar: Marimekko.
En kort promenad runt hörnet och vi befinner oss i en verkligt finsk värld: här börjar kvarteren som kallas ”Helsinki Design District”.
Myllret här rymmer över 120 butiker, ett tjog gallerier och museer, rader av krogar och fyra hotell.
Bland butikerna finns allt från flaggskepp som Design Forum Finland och Iittala via spännande möbel- och inredningsbutiker som Formverk och Aero till små, exklusiva sko- och klädesdesigners som Minna Parikka (damskor) och systrarna Suhonen (butiken IVANAhelsinki).
Allt från stilfulla Alvar Aldo-vaser och stolar signerade Ilmari Tapiovaara till mer bagatellartade och humoristiska projekt som butiken Secco där alla varor består av återanvänt skräp: smycken av datortangenter och skålar av gamla LP-skivor.
Sammanslutningen Helsinki Design District bildades för fem år sen och har nu 200 medlemmar. Hjärtat är gemensamma utställningsbutiken Design Forum Finland (adress: Erottajankatu 7) varifrån guidade vandringar utgår flera dagar i veckan från juni till augusti.
I slutet av augusti exploderar scenen genom den drygt veckolånga ”designveckan” som bland annat rymmer en stor mässa och en outletmarknad (veckan hålls i år från 27 augusti till 5 september).

Saunan är pricken över i

Vår guide tar oss också till klassiska landmärken i stan som den ståtliga ortodoxa kyrkan, Uspenskijkatedralen, och magnifika Tempelplatsens kyrka, ett underverk av ljus och rymd, dold bakom en anonym betongrektangel till entré. En tur med Helsingfors slitstarka spårvagnar är också obligatorisk för den som söker det genuina.
Men den berömda pricken över i:et i den finska upplevelsen är förstås ändå saunan med påföljande isvaksdopp.
På bussen ut till campingen är vi fyra män stolta och kaxiga. Ingen av oss har vinterbadat förr, men det är väl en baggis.
Men när vi närmar oss bastuanläggningen och vattenbrynet ändras min hållning tvärt:
”Aldrig i livet!”.
Bastun är inrymd i en utkyld liten sportstuga. Avståndet från dess dörr till isvaken är över 50 is- och snötäckta meter. Och luften är svinkall – hur vidrigt kallt måste det då inte vara i vattnet?
Damerna tar första passet medan vi killar tänder brasan och dricker var sin stärkande pilsner.
Efter en halvtimme kommer tjejerna farande ur bastun, rusar genom snön och kastar sig i vattnet. Inte nog med det. Två av dem insisterar på ”en gång till”, försvinner in i bastun och kastar sig sen i vaken igen.
Jag är inte mycket till machoman, men något inom mig skälver betänkligt. Ska jag bli den ende som inte klarar det här?
Tursamt nog verkar Bruno, den rundhylte franske kocken, lika avog, hans min säger ”dom är idioter om dom tror dom ska få mig till det här!”. Vi sitter i bastun med plågad andning i den tjocka värmen.
Femton minuter är det sagt och när det imaginära startskottet brinner av är vi plötsligt ute på den snöfrusna badstigen. Här stod jag fullt påklädd och huttrade för trekvart sen. Nu står jag i bara badbrallor – och till min förundran är det hur skönt som helst.
Kroppen är bastuvarm och minusgraderna biter inte, de bara fläktar skönt.
Plask – så är jag nere i isgroggen. Snabbt upp igen – och nu, med vatten rinnande över mage och rygg är det bara ännu skönare. Vilket fån jag var som oroade mig.
Självklart är det så här en vintersauna måste kännas. En frisk, strålande och sensationell upplevelse.
– Trés magnifique, ylar franske Bruno.
”En gång till!”