När vi kommer till vårt hotell efter en hel dag på stan hör vi sång genom en öppen dörr. När vi tittar in ser vi tre äldre kvinnor på ett litet podium. De sjunger för livet, utan ackompanjemang. När de är klara kommer två andra upp. De sjunger vad som i våra öron låter som traditionell flamenco och de sjunger bra. Vi tror först att det är en kör på utflykt men det är en vanlig pensionärsförening.

Det är kanske inte förvånande att de här damerna kan sina gamla sånger. Men vi hade inte väntat oss att höra liknande toner vart vi än vänder oss en lördagskväll på Cádiz bargata Virgen de Palma. Det börjar redan på eftermiddagen när ett gäng i 25-årsåldern sjunger sig upp från Playa Caleta anförda av en kille med gitarr. Och mannen utanför La Tabernita som både dansar och sjunger, särskilt när Cornelia lyfter kameran.

Senare på kvällen blir det rena showen på Casa Manteca. Gitarr, sång och dans bredvid bardisken, publiken klappar takten. Utanför baren ackompanjerar en tjej i femårsåldern på leksakstrumpet.

Det är tydligt att folkmusiken har en helt annan betydelse och aktualitet här än i Sverige. Det märker vi även på La Perla, en av Cádiz flamencoklubbar där allt från tonårsgäng till en lokalavdelning av elektrikerförbundet sitter i den entusiastiska publiken.

Det gör också Britt och Lars G Holmström och Birgitta Jato från Stockholm. Britt och Lars har åkt till Cádiz varje vår och höst i åratal.

– Första gången var vi i Conil och tog bussen till Cádiz därifrån. Vi blev jätteförälskade i stan och bestämde att här ska vi hyra. Nu hyr vi en lägenhet i mars och oktober varje år, berättar Britt.

De stortrivs, särskilt i oktober när vädret brukar vara skönt. I mars är det mer ostadigt.

– Folk är så trevliga här. Men nästan ingen talar engelska så vi har gått på spanskakurs.

Nästan varje fredag går de till La Perla. Kvaliteten på showerna varierar. I kväll är de fyra på scenen och det blir både dans och sång. På slutet får några ungdomar visa upp sig. Lilltjejen i tioårsåldern får mest applåder.

Framtiden ligger i turismen

Cádiz är möjligen Europas äldsta stad. Fenicierna grundade den under namnet Gadir för ungefär 3 000 år sedan. Sedan vandrade makten över staden mellan kartager, romare och morer tills spanjorerna erövrade den på 1200-talet. Cádiz guldålder startade på 1700-talet då all import från de spanska kolonierna i Amerika gick genom stan.

Den 19 mars 1812 är Cádiz viktigaste datum. Då undertecknades den spanska konstitutionen här. 200-årsjubileum i år alltså.

Vi får en bra blick på Cádiz historia när vi går upp för de många trapporna i Torre Tavira. På tornets topp finns en camera obscura och vi ser hela stan projicerad i en stor parabol. Det ser ut som ett foto, men folk rör sig. Vi spanar in en man som hänger tvätt på sin takterrass.

Härifrån ser vi också många av Cádiz övriga drygt hundra handelstorn. De syns knappt från de smala gränderna men här förstår vi hur man satt och spanade efter fartyg som kom in mot hamnen med nya rikedomar från Amerika.

När Spanien förlorade sina kolonier på 1800-talet var också Cádiz gyllene era förbi. I dag är stan hårt drabbad av kris inom fiske, varvs- och hamnverksamhet. Framtiden kan ligga i turismen, som befinner sig på en oväntat låg nivå för en stad med en flera kilometer lång fin sandstrand. Inte mer än 30 hotell och pensionat finns i stan. Det blir nog fler framöver.