Gamla Trapani ligger på en smal udde som sticker ut i Medelhavet. Det är mitt i natten när vi kommer fram och vi kör genast vilse i gränderna mellan de grå stenhusen.
Vi fäller in backspeglarna och lyckas ta oss fram mellan nattparkerade bilar, slitna husknutar och stolpar av järn. Gatorna är helt öde och det går inte att läsa kartan i gatlyktornas svaga gula sken.
Här bor viktiga medlemmar av maffian. Så det finns fler banker än barer längs gatorna i gamla Trapani. Och det är oftast just så här tyst och lugnt. Bara en Vespa svischar förbi och fyller gränden av en sötaktig oljedoft.
Men under tre månader på sommaren svidar Trapani om. Gränderna stängs av för bilar, restaurangerna och barerna ställer ut sina bord.
Dagen därpå skiner solen och det är fullt med folk i gränderna. Vi upptäcker att gamla Trapani är ganska litet och att gatorna går i rutmönster. Det är fullständigt ofattbart att vi kunde köra fel.
En jämn ström av bilar tränger sig fram på de enkelriktade gatorna. Trottoaren är en gatsten bred - i bästa fall. Vi flyr in bland pasticcerior och modebutiker på Corso Vittorio Emanuele, en av gågatorna. Här är husen större och ståtligare, italienarna skulle förmodligen kalla dem barockpalats. Mitt på ligger den vackra katedralen San Lorenzo.
I gamla Trapani är man alltid nära havet. På ena sidan ligger hamnen med den härliga fiskmarknaden. På den andra ligger gamla bastioner och försvarsmurar. Och bara lite längre norrut, längs Lungomare Dante Alighieri, vidtar den långa stranden.
Lido Paradiso är den enda privata stranden. Efter den vidtar den offentliga stranden, packad med folk i juli och augusti.
Lido är en mycket italiensk företeelse, en avspärrad bit strand där du hyr solstol för 80 spänn om dagen. Då får du förutom stol lite större plats och tillgång till service. Här är det pool, gym, badhytt och liten båt utan kostnad. Bar och lunchkrog finns också.
I gamla Trapani är man alltid nära havet. På ena sidan ligger hamnen med den härliga fiskmarknaden. På den andra ligger gamla bastioner och försvarsmurar. Foto: Lennart Rehnman
Fina gatan i nya Trapani är den breda Via Giovanbattista Fardella. Här ligger märkesbutiker och biluthyrningar sida vid sida. Men den saknar den gamla stadens charm. Så vi är här enbart av två orsaker:
Några hundra meter in på en sidogata ligger Museo Pepoli, ett gammalt kloster som har små, men underbara, samlingar av konst och antika skulpturer. Men framför allt finns här utsökta exempel på den för Trapani så typiska korallkonsten: smycken, tavlor, skulpturer, helt eller delvis gjorda i den röda korallen. Vi har ju sett nytillverkade saker i butikerna. Det här är något helt annat och ett måste.
Linbanan till Erice. På det branta berget, 750 meter ovanför Trapani, ligger den urgamla staden Erice. För att ge lite tidsdjup åt historien kan vi berätta att den förstördes av Karthago på 230-talet före Kristus.
I dag är Erice en turistattraktion. Linbanan och turistbussar hjälps åt att frakta upp horder av människor som vill vandra runt på de stenlagda medeltida gatorna, klättra upp i det gamla utkikstornet från 1300-talet och beundra de gamla kyrkorna. Plus kanske handla en och annan souvenir i någon av de många butikerna.
Smit gärna upp på morgonen eller kvällen. På dagen är huvudgatan trängre än gågatan i en modern storstad. Men Erice är definitivt sevärt.
På kvällen stöter vi på Cecilia Isberg och Daniel Johansson från Nyköping. De bor nära lågprisflygplatsen Skavsta och brukar sticka iväg på korta resor till olika resmål.
- Vi är här fyra nätter och det är nog ganska lagom om man inte åker vidare, säger Daniel Johansson.
- Trapani är en trevlig och överraskande stad. Man går i en halvsjaskig gränd och plötsligt så ligger det en Prada-affär där. Här är bra mat, pizzorna är otroligt bra, men man ska nog inte åka hit på en partyresa.
- Vi gjorde en utflykt till Favignana, en av de Egadiska öarna och vandrade. Det kan jag absolut rekommendera.
