"Vi kallar det gruvan"

Grind 24/7. Så lyder för närvarande mitt Messenger-meddelande och det är nästan så mitt liv ser ut just nu.

Vi brukar kalla det ”gruvan”, gå upp på morgonen stämpla in och sätta på sig skyddshjälm och pannlampa för att ta sig ner i gruvan där en dag av hårt slit väntar. Inte för att det jobbmässigt är så likt men av den anledningen att det investeras åtskilliga timmar och att man mår som när man till sist kommer upp till ytan och dagsljuset igen.

För tillfället spelar jag ungefär 8-14 timmar per dag förutom Fredag och Lördag som är vilodagar. Då spelar jag ”bara” 4-6 timmar. Att detta inte är någon som helst livskvalitet är jag fullt medveten om men jag har märkt att det är ett nödvändigt ont om jag ska plocka fram mitt absoluta A-game. Det kan låta lite underligt men för att jag ska spela riktigt bra måste jag bli så där lagom dum i huvudet först, och inte låta mig påverkas av de dagliga svängningarna.

Om det spelas lite sporadiskt kan jag bli irriterad på mig själv och ifrågasätta mitt spel vid förlust. Vilket resulterar i en rädsla inför nästa sittning. Men när det jobbas gruva så hinner jag inte tänka så mycket på det dagliga resultatet utan hackar bara vidare i stenväggen och väntar på att ringsignalen säger till mig att det är dags att stämpla ut.

Som pokerspelare måste man sluta stirra sig blind på sina dagsresultat för att fungera vid borden, och för mig kan jag bara göra detta om jag spelar väldigt, väldigt mycket.

Oj! Nu var kafferasten slut och det är dags att leta guld på internet igen. Vi ses vid ytan.

Martin ”Mister” Cedercrantz
pokerkronikor@expressen.se

Fotnot: Gruvarbetare är ett nobelt yrke som förtjänar all respekt, jobbet kräver både tekniska kunskaper och känsla för bergets olika egenskaper.