Stjärnan sågar EPT: "Behandlad som skit"
Nils Montan-Lund
2010-05-27
-2
5
0
Förra EPT-säsongen fick både PokerStars och kasinona som höll i arrangemangen massiv kritik från flera stora pokerstjärnor. Nu berättar den ärrade svenske stjärnan, Micke Norinder om den behandling som spelarna fått utstå. - Jag kan inte tänka mig någon bransch där man betalar cirka 100 000 för att deltaga och sedan blir behandlad som skit, säger Norinder till Expressen Poker.
Det har blivit mer och mer klagomål på kasinon som håller i de stora turneringsstopen.
Har det blivit sämre, eller har ni spelare blivit mer kräsna?
- Jag tycker inte vi spelare blivit mer kräsna. Om man tänker på de pengar det kostar att spela än EPT så borde man väl i alla fall känna sig välkommen dit man kommer. Att vi svenskar sedan är bortskämda med bra turneringsledning och ordning och reda som inte finns utomlands är en annan sak, säger Unibets pokerstjärna och fortsätter:
- När man reser runt och spelar på EPT så är det överlag väldigt dålig ordning. Ett av problemen är att det inte sköts lika överallt. Det är landet och kasinots regler som gäller. Att sedan Pokerstars sköter hela touren och inte någon neutral organisation är ett stort problem för alla de som inte kvalar in vi Pokerstars.
Fick byta kö flera gånger
- Jag kan inte tänka mig någon bransch där man betalar cirka 100 000 för att deltaga och sedan blir behandlad som skit.
- Exempelvis i Dortmund så blev jag och Michael Turenic hänvisade till en kö på cirka två timmar för att registrera oss för main event. När vi kommer fram så blir vi informerade om att vi skall stå i en annan kö, vi byter och står i den ca en timme innan vi får veta att den bara var avsedd för Pokerstars kvalificerare. Och då ska man ha tur att någon kan prata engelska så man förstår vad dom menar. Bara att återgå till den första kön.
- Pokerstars behandlar spelare från andra bolag på ett bedrövligt sätt, de verkar inte vilja ha konkurerande siters spelare på EPT. Jag har diskuterat problemet med folk i ledningen på Pokerstars och de håller med. De skall försöka bättra sig, men så är fallet.
Vilket av de stora turneringarna har det värsta stoppet?
- Dortmund är helt bedrövligt. Otrevlig och okunnig personal. En stad utan någonting, ett kasino långt ute i skogen. Det finns absolut ingenting att göra i den staden. Köpenhamn har nog sämst rykte i hela Europa, personalen är överlag helt utan servicekänsla.
- Då personalen i Köpenhamn till stor del eller helt jobbar mot dricks så finns det mängder av historier om sjuka händelser. De skall ha dricks så fort du tar ett steg. En kompis till mig vann 52 000 på rouletten. De krävde dricks, han sa "jag dricksar när jag går hem om jag fortfarande ligger på plus" – han blev utslängd från kasinot direkt, uteskorterad av två biffiga vakter...
"Dealern sitter och väntar på dricks"
- Spelar man cashgame så är det ännu värre. När någon vunnit en pott så sitter bara dealern och väntar på dricks, dom delar inte ut nästa giv innan dom fått sin dricks. Sedan spelar det ingen roll om du ligger 300 000 back, vinner du en pott så ska du ge dricks, eller lämna kasinot.
- Förra året vann jag 70 000 på en maskin, två i personalen följde efter mig och begärde dricks i cirka 10 minuter och på två våningar. När jag förklarade att jag inte såg någon anledning att ge dricks då jag stått helt själv och spelat på en maskin så var slutordet från dem "fuck you, hope you loose everything..." Jag vet många som avstår Köpenhamn på grund av den otrevliga stämningen.
Kan du beskriva skillnaderna mellan till exempel ett bättre EPT-stopp och ett sämre rent arrangörsmässigt?
- En stor turnering är inte bara poker som räknas. Det som finns runt omkring är en väldigt viktigt del, det ska vara en totalupplevelse. Nattliv, miljö, närhet till centrum, bad etc. En turnering kostar ca 120 000 med resa, logi och inköp. För många som spelar en EPT är det den största pokerupplevelsen dom någonsin haft och antagligen kommer att få. Då är helheten väldigt viktig.
"Vill känna sig lite lyxig"
- Det är inte bara timmarna vid pokerbordet som räknas. Man vill kunna se staden, uppleva nattlivet, kasta sig i poolen eller kanske bara njuta och känna sig lite lyxig. Det klarar tyvärr inte EPT-arrangörerna/Pokerstars av. Det känns bara som dom försöker suga ut så mycket dom bara kan av spelarna.
- Många spelare har med sig en kompis eller flickvän på sin stora pokerresa. Då är det viktigt att även de också känner sig välkomna. Man skall kunna titta på sin kompis när han sitter och spela. Inte som på de flesta EPT där ingen får komma in i samma rum som spelarna. Du har inte en chans att följa någon spelare som du är intresserad av. I San Remo och Budapest blev åskådarna inte ens insläppta i samma rum som spelarna. Då kan det inte vara så kul att vara medresenär.
- Det känns och hörs från många håll att Pokerstars EPT håller på att döda sig själv. Inga andra siter kör längre några satelliter då dom kräver att man skall nämna Pokerstars namn och inte bara EPT. Det är alltid problem om du vill ha andra logo än deras på dina kläder. Jag kan inte tänka mig att varken spelarna eller andra siter köper detta upplägg så länge till. Det ser man redan då det börjar dyka upp alternativ på liveturneringar runt om i europa som exempelvis Unibet Open.
"Kommer aldrig mer besöka Dortmund"
- Själv har jag tröttnat på behandlingen i många av de städer EPT spelas. Dortmund kommer jag aldrig mer besöka. Köpenhamn är bedrövligt men ligger så pass nära så jag kanske spelar den ändå. Kiev?! Vad fan är det?! Det är bara Barcelona och London som lockar mig faktiskt. PCA blev jag väldigt besviken på förra året, tre veckor av folk som försökte lura en. Det blir Aussie Millon för mig istället, har hört väldigt många som åker dit istället.
Men det finns också turneringar som verkligen lockar spelarna just på grund av trevlig personal och ett bra arrangemang.
Här är en av Micke Norinders personliga favoriter:
- Den klart bästa turneringen i Europa är Master Classic i Amsterdam. Där kan vi prata om service och trevlig personal. De är genuint glada att spelare kommer och besöker dem. De gör att man känner sig otroligt välkommen och bara längtar tillbaka