Martin Cedercrantz är en av Sveriges mest respekterade pokerspelare. Han spelar för Simbapoker och har skördat framgångar både i Sverige och Las Vegas. Läs hans krönika - varje tisdag på Expressen.se
Att Texas hold'em består av flertalet satsningsrundor är ett minne blott när man ägnar sig åt no-limit och turneringspoker. När man spelar en turnering och för en gångs skull tagit sig förbi de tre första perioderna avgörs de flesta potter innan flopp och ibland på floppen. Om man spelar cashgame lyckas man ibland ta sig till turn för att avsluta bettandet genom att två spelare är all-in eller alla utom en lägger sig. Jag vet att 95% av alla som gillar poker för tillfället vill ha det så här men jag är verkligen inte en av dom. Jag tycker att en rolig pokerhand ska innehålla spel hela vägen till river och detta är tyvärr ovanligt så som poker spelas i dag.
Hur kan man då gå till väga om man som jag vill spela Texas hold'em på ett roligare sätt? Jo man kan spela fixed limit i stället, där man med en fast bettingsumma oftare tar sig till river och potterna utspelar sig ofta med fler än två deltagare. Vilket påverkar spelet avsevärt då det finns mer att väga in i sina beslut. Man kan också välja att spela Pot-limit, där maxbetten begränsas till pottens storlek. Detta är ett utdöende sätt att spela men ett roligt mellanting mellan no-limit och limit. Om man då har en böjelse för NL-cash game så tycker jag att man ska göra det med väldigt djupa stackar, d.v.s. att alla spelare har mycket pengar i spel i jämförelse med blindarna vilket gör att det kommer spelas poker på alla gator. Och för att tvinga deltagarna att inte bara sitta och vänta på självspelande kvalitetshänder så inför man en ”ante”. Alla betalar alltså en förutbestämd summa, förslagsvis en halv "liten blind", vilket gör att det finns en förmögenhet som alla kommer jaga redan innan korten delats ut.
Allt detta vill jag att svenska folket ska ta till sig och genomföra genom gigantiska protestmarscher riket runt av en enda anledning: Jag kan inte spela No-limit! Alltid hittar mina chips in i mitten backade av sämst hand. Jag försöker verkligen att spela försiktigt och genomtänkt men om jag floppar ett par sprider sig en känsla av välbefinnande och framtida rikedom, jag synar mig glatt all-in. Motståndaren hade ännu en gång orkat vänta på en bättre hand än mig och jag är bustad och klar. Är det för mycket begärt att de 95% som gillar spelet som det är ändrar sig för min skull?
Jag är trött på att gäspa och poker är två sidor av samma chip.
Martin Cedercrantz
pokerkronikor@expressen.se
