Pokerspelare som förebilder?

All uppmärksamhet som poker fått av medierna de senaste åren har medfört att en del skickliga och framgångsrika spelare har fått en kändisstatus att likna vid film och idrottsstjärnor. Detta tycker jag är något märkligt.Det hela är ännu mer påtagligt om man åker över Atlanten, men Sverige verkar vara på väg åt samma håll.

Skrämmande scener

Vid mitt senaste besök i Las Vegas såg jag mängder av både vuxna och barn ta autografer av diverse pokerkändisar. Rullstolsbundna tioåringar som inte vill något hellre än att bli fotograferad bredvid sin idol, vars enda tanke i sin tur är vilken pokervariant han ska välja för att snabbast spela av ungen hans ”coola wheels”. Jag kan bara tänka mig att denna fascination för spelet och dess utövare kommit från mamma eller pappa som antagligen redan spelat bort pengarna som skulle gå till en höftoperation för den lille.

Tänk efter

Givetvis överdriver jag en aning nu och det är fantastiskt hur spelet har tagits till folks hjärtan över hela världen. Hur rumsrent det än må ha blivit så ska man kanske inte glömma att det trots allt handlar om att den bättre spelaren ska ta den svagsintes pengar. Det är lätt att skratta åt den där idioten från Essex vars pengar man tar vid varje löning, men det kanske sitter en spelsjuk fyrabarnspappa bakom skärmen och tycker han spelar bättre än aldrig förr.

Glorifierat yrke

Jag tycker givetvis inte att det jag gör är fel eller förkastligt, och oftast spelar man på samma villkor och på en behaglig nivå för alla. De som deltar spelar för att vinna, och djungelns lag gäller så länge korten är i luften. Men jag tycker det är en annan sak att dessa personer ska bli nästa generations idoler. Det är kanske dags att se över det samhälle där pokerspelare är ett mer åtråvärt yrke än lärare.

Martin Cedercrantz
pokerkronikor@expressen.se