Ola Brandborn är en av Sveriges främsta pokeranalytiker och pokerspelare på Europatouren. Under snart ett år har han skrivit krönikor för Expressen. Nu tackar han för sig och ger summerar sitt år som krönikör.
I dag (lördag) har Svenska Spel och Casino Cosmopol ett jippo de kallar för Svenska Pokerakademien. Klubben för inbördes beundran, känns det som. Ett antal priser ska delas ut, bland annat till årets spelare och årets nykomling. Jag är själv nominerad i den otroligt fjantiga kategorin ”årets pokerskribent”, och det är med väldigt blandade känslor jag går dit. Visst, det är kul att någon tycker att min rappakalja är läsvärd, men jag undrar lite hur nomineringarna har gått till. I vilket fall som helst hoppas jag att Johan Kretz vinner, men med tanke på vilka som röstat så skulle det inte förvåna mig om det blir någon av ”highstakesbloggarna” Dödarn eller Nebuchad. Pokerspelare verkar ju bara vara intresserade av att läsa om hur folk vinner miljoner hit och dit, seriös journalistik tycks inte stå så högt i kurs.
Jag är dock lite besviken på mig själv för att jag blivit nominerad över huvud taget. Det är ju farbror staten som i förlängningen står för nomineringarna, och mitt mål när jag började skriva här på Expressen var lite att granska statens roll i Pokersverige. Jag har skrivit en hel del om exempelvis hur staten ska ge sjutton i att arrangera poker-SM, det är en uppgift för Svenska Pokerförbundet. Jag har också skrivit flera gånger om statens hyckleri vad gäller spelmissbruksfrågor. Om jag inte anses som tillräckligt stor ”pain in the ass” så har jag alltså misslyckats. Med andra ord är det dags för mig att ta en time-out här på Expressen. Jag kommer nog att komma tillbaka i en eller annan form i framtiden. Kanske blir det längre artiklar men inte lika frekvent, eller så blir det i form av ”veckans fråga”. Jag vet inte nu hur formatet blir, det får vi se när Expressen sagt sitt.
Jag har fått lite kritik för att jag skrivit lite kortfattat. Många har tyckt att mina alster varit intressanta, men att jag borde ha utvecklat mina tankegångar lite mer. Det håller jag fullständigt med om. Problemet, i det här sammanhanget, har varit att jag även blivit publicerad i papperstidningen, och därför varit tvungen att skriva mellan 1 600 och 1 800 tecken. Det är jättesvårt att skriva kort, i alla fall utan journalistbakgrund. Det är faktiskt mycket enklare att skriva en hel A4-sida än en tredjedels sida, om man vill förklara sina tankegångar lite mer i detalj.
Jag har blivit glad när jag fått feedback på mina artiklar. Jag har säkerligen inte alltid rätt, det vore konstigt. Det har känts väldigt positivt när folk har mejlat mig och vi fått i gång en diskussion kring olika saker. Beröm är alltid kul att få, saklig kritik likaså. En enda gång under det här året har jag tagit illa vid mig, och det var när jag gick ut och varnade för att investera i pyramidspelet T6poker. Då fick jag en drös mejl med hot och hån, alla formulerade på löjligt dålig svenska. Vad är det för fel på alla MLM-spammare, ingår det i ”religionen” att absolut inte kunna göra sig förstådd i skriven text? Detta uppvägdes dock med råge av de trettiotal mejl jag fick på olika vägar från folk som tackade mig för att ha försökt avslöja bedragarna. Jag har fått läsa historier om hur folk förlorat stora pengar, men framför allt förlorat tid och energi, i de tidigare pyramidspelen Alston Price, WGI och GiiCorp. Jag hoppas att jag i alla fall fick någon att fundera en extra gång innan de köpte ”vinstandelar”. Jag kan bara varna, sedan får folk fatta egna beslut.
På återseende, någon gång!
Ola Brandborn
pokerkronikor@expressen.se
