Martin Cedercrantz är en av Sveriges mest respekterade pokerspelare. Han spelar för Simbapoker och har skördat framgångar både i Sverige och Las Vegas. Läs hans krönika - varje tisdag på Expressen.se
Jag tänkte denna vecka tvinga er där ute att läsa om två händer som jag spelat, en mycket trevlig och en lite obehagligare.
Tuffa tag i Västindien
Den första är en hand som utspelade sig på Aruba för ett antal år sen, det var World Poker Tour och med 17 spelare kvar plockar jag upp AK i lilla mörken. Ett amerikanskt superproffs vid namn John Juanda höjer upp i mittposition och jag bestämmer mig för att spela handen aggressivt så jag går all-in. Detta eftersom jag inte vill bli utspelad efter flopp då jag saknar både position och rutin. Juanda funderar länge men väljer till sist att syna med två svarta damer. Detta kom att bli en pott för chiplead och troligtvis en finalbordsplats.
Pöbelns jubel
Jag ställer mig upp som brukligt är när man har mindre chips än motståndaren och inväntar floppen. Filmkamerorna är där och min puls är säkert uppe i 160 då jag ser ett vackert ess falla på floppen. Publiken buar då John är bra mycket vackrare och populärare än mig. Turn faller blank men river levererar hjärter dam och jag är ute till pöbelns glädje och jubel.
Finlir i Holland
För att krönikören inte ska bli deprimerad så hoppar vi raskt till den trevliga handen jag tänkte delge er. Denna utspelade sig 2004 i Amsterdam och turneringen var den prestigefyllda Master Classics of Poker. När hälften av spelarna är utslagna och jag är på väg att följa deras öde så jag får T7 i ruter på stora mörken i en limpad pott. Vi ser en flopp innehållandes 962, alla ruter. Håll i hatten!!!
In med keramiken
Jag har floppat en färg och min enda tanke är hur jag ska få in alla mina marker i mitten. Jag checkar och motståndaren gör en liten bet som jag väljer att checkraisa. Han synar och turn faller blank. ”All-in” säger jag och blir blixtsnabbt synad. Han visar upp KQ, båda i ruter och har mig slagen. Jag reser mig irriterat upp och lämnar bordet då jag plötsligt hör hur alla jublar, tjoar och håller låda.
Dubbel glädje
Jag går tillbaka och ser att river har gett mig en färgstege, ruter 8 kom lugnt och fint som sista kort. Detta gav mig turneringens ”high hand”, ett extra kontantpris på 10.000 euro. Dessutom förvaltade markerna så pass väl så jag slutade turneringen på tredje plats som gav ytterligare 100.000 euro.
Minns glädjen
Som pokerspelare får man ta emot en hel del stryk vid borden men det gäller vid dessa tillfällen att komma ihåg att man även levererar en del smällar ibland. Glöm inte att tänka på de fina tillfällena och ägna inte allt för mycket tid åt de sämre.
Martin Cedercrantz
pokerkronikor@expressen.se
