Jag har två katter, Selma och Laluna. Laluna är äldst. Hon fick vara hemma i dag eftersom hon är folkskygg. Selma är mer framåt. Hon är förresten döpt efter min stora idol, Selma Lagerlöf. Katter är en av anledningarna till att jag kom till Sverige. Jag bodde i Iran och levde i ett olyckligt äktenskap och tänkte ofta ”Är det så här mitt liv ska vara?”. Men så en dag när jag stod med min son i famnen och tittade ut på gården såg jag några barn som jagade en kattmamma med en slangbella. Kattmamman hade tre kattungar och de satt på ett lågt plåttak. Plötsligt började kattmamman flytta över kattungarna till ett högre tak. När hon hade fått över alla ungarna vände hon sig om till mig och tittade mig rakt i ögonen. Det var som att hon ville säga: ”Om jag räddar mina barn så kan du också göra det.” Efter det blev jag övertygad om att jag skulle klara av att fly. Jag tror till och med att jag började planera för flykten samma dag. Ett år senare var jag i Sverige.
Hur skiljer sig dina katter åt?
– Selma äter allt som jag äter. Det kan vara vad som helst, allt från majs till ostmacka. Laluna vägrar att äta något annat än kattmat. Laluna är lite mer av en ensamvarg, medan Selma vill ha uppmärksamhet hela tiden.
Vilka är nackdelarna med katt?
– Det är ett stort ansvar. Man ska inte skaffa katt om man inte menar allvar med att ta hand om den. Och så kan jag inte bjuda hem vänner som är allergiska. Jag har till och med varit tvungen att göra slut med en kille för att han var allergisk. Det finns gott om killar, men det finns inga som Laluna och Selma. Haha!

LOUISE ÖRVELL