Sitter på hotellrummet i New York och får veta att Linda Skugge är förbannad på mig. Jag är en jäkla gnällspik, menar hon i sin blogg.
Jag är inte den som förespråkar bloggbråk. Framför allt inte tjejer emellan. Konstiga attacker bemöts bäst med tystnad. Men den här gången kan jag inte låta bli.
För jag är uppriktigt överraskad. Detta trodde jag inte om Linda Skugge, men hon verkar tycka att alla barnlösa unga kvinnor som pusslar med karriär, kompisar och kärlek ska hålla klaffen. Vi vet nämligen inte vad "jobbigt" är.
"Jag låg där och ammade hela nätterna, övriga barn låg bredvid mig i en våningssäng. Vad gjorde du då, Ebba? Drack lite skumpa på Stureplan och kände dig stressad över att du inte kunde säga 'nej' till alla jobb?"

Faktum är att jag faktiskt firade min 28-årsdag i veckan med ett glas champagne. Eller egentligen ett halvt - har haft sprängande huvudvärk hela veckan av flera skäl, som Linda Skugge förstås inte har någon aning om.
Varför anser dessa "supermammor" att de är så mycket bättre än sådana som jag, som vid 30 års ålder inte hunnit skaffat tre kolikbarn och villa med våningssängar?
Hur vågar hon sätta sig över hur andra människor väljer att leva sina liv? Är det bara jag som får känslan av att påhoppet är en smula bittert?

Mitt liv är inte någon dans på rosa, fluffiga Chanel-moln jämt. Pressen minskar inte direkt i dagens hårda ekonomiska klimat. Känner ständigt att jag inte räcker till, inte på jobbfronten, inte på kompisfronten.
När jag vaknar mitt i natten av mitt eget tandgnisslande och hjärnan är på högvarv inför kommande dag, så är det inte direkt någon tröst att jag inte behöver oroa mig för om barnens matsäck till i morgon är nedpackad.
"Ebba kan få komma hem till mig och gå kurs", skriver Linda. Så får jag smaka på verkligheten. Så typiskt kvinnligt, och jag blir så trött. Ständigt ska vi jämföra oss med varandra.

Jag känner hårt arbetande, sönderstressade tjejer strax under trettio som gärna skulle haft barn vid det här laget. Sedan var det ju den lilla parentesen att man ska hitta någon att fixa barnet med. Det finns också de som väljer att satsa på karriären. Även det tycker jag att man måste respektera.
"Kan inte alla unga brudar bara skaffa barn och börja leva ett liv som finns på riktigt", skriver Linda. Nej, riktigt så enkelt är det inte.
Så Linda, du är fantastiskt cool, smart och duktig och en inspiration som jonglerar barn, villa, kräksjuka och krönikor och storhandlar på det. All respekt. Det är din verklighet och jag är övertygad om att den är skitjobbig ibland. Gnäll på!
Men någon ensamrätt på att gnälla har du faktiskt inte.

Ebba von Sydow