Mannen bakom maten. Lars Alvebratt, chef för omvårdsförvaltningen Trollhättan, håller med om att maten inte ser bra ut. Foto: Anders YlanderMats-Eric Nilsson. Vesa Voimäki är en storvuxen skogshuggare från Haparanda. I hela sitt liv har han alltid fått äta sig mätt och hans fru har tagit hand om honom tills demensen blev för svår.
Men nu på Tallbackens demensboende i Trollhättan är ingenting sig likt, berättar familjen.
Maten tillagas centralt och kallas timbalkost. Det innebär att den är anpassad för personer med tuggsvårigheter och aptitproblem. Mindre mat, med mycket energi.

Fel på maten

Men enligt dottern Merja Voimäki är det inget fel på Vesas aptit och tuggförmåga, det är snarare maten det är fel på.
- Det är för jävligt. När man ser sånt här vill man inte bli gammal, säger Merja Voimäki.
- Vi tar med falukorv och den slinker ner hur lätt som helst, säger hon.
Nästan 3 000 kronor i månaden kostar maten för Vesa Voimäki. Till och med omvårdnadschefen i Trollhättans kommun, Lars Alvebratt, håller med om att maten inte ser så lockande ut.
- När man ser den så här så ser det ju inte så okej ut. Det liknar ju inget man beställt på en restaurang, om man säger så.
Alvebratt tycker att det är viktigt vad de äldre får i sig. Han anser att Trollhättan prioriterar frågan.

I minsta laget

Även om maten är specialbehandlad för mer energiinnehåll, så tycker Annica Sohlström, chef för nutritionsavdelningen på livsmedelsverket, att portionen låter i minsta laget.
- Det låter lite. Det är ett problem med undernäring inom äldrevården. Åldrandet går så klart snabbare om man inte får i sig ordentligt med näring.
Mats-Eric Nilsson, medförfattare till den nya boken "Döden i grytan" som tar upp problem med storköksmat, säger att dålig mat är ett stort problem inom vården.
- Många äldre får sämre smaksinne och aptit. Då behöver man extra smakrik och aptitlig mat. Men på många äldreboenden får de tvärtom sämre mat än de tidigare varit vana vid, säger Nilsson.
- Enklaste lösningen är att sluta med fjärrproducerad mat. Att laga maten så nära som möjligt, låta äldre delta i uppläggning och dukning. Att skapa en trevlig måltid, säger han.
Nu har Vesa Voimäki och hans familj tröttnat. De hoppas att kommunen ska bevilja en förflyttning.
- Det tror jag de kommer göra, de orkar väl inte med folk som säger ifrån, säger Merja Voimäki.