Foto: Ellinor Collin
 Foto: Ellinor Collin

Vi sover bäst tillsammans

Publicerad
Uppdaterad
Ungar som skriker och ungar som trilskas och ungar som inte vill sova. Det hålls statliga kurser i föräldraskap och det pratas högt om att sätta gränser. Jag tycker det luktar nåt slags medeltid. Eller i alla fall det sextiotal där jag själv var liten. När man trodde att nyfödda bebisar som lyftes upp när de skrek blev "bortskämda". När man skulle amma var fjärde timme. När man hela tiden skulle sätta barn på plats, de skulle varken synas eller höras och än mindre ställa till besvär. För det är inga mjukisvindar som blåser! I dag är trenden hårda tag.
Jag undrar om folk är rädda för närhet och för att ge sina barn kärlek? För att skämma bort dem med kramar och snälla ord och trygghet?
Livet är en bitch och när du blir stor gifter du dig med en. Så låter ett amerikanskt talesätt och det är så sant, så sant. Livet är stenhårt och det är fan att vara människa. Är det kanske därför som så många tror de måste härda sina kids intill det outhärdligas gräns? Inte dalta med dem när de är små, för vad händer då? Jo, de kanske går ut i livet och blir chockade. Så det är lika bra att ge dem en tuff start på en gång.

Jag tycker så himla illa om det där. Hur kan man INTE vilja dränka sin unge i välvilja och kärlek? Jag ska berätta vad vi har gjort. Helt stick i stäv mot alla "experter" och old school-anhängare som predikar hårdhet och stramhet. Vi har struntat blankt i allt sånt. Vi har låtit barnen sova i vår säng tills de blivit fem-sex år gamla (det har gått toppen, ingen är mörkrädd, ingen har sömnproblem, har aldrig haft.). Vi har aldrig tillämpat några sömnmetoder, och aldrig ammat efter klockan. Vi har lyssnat på våra barn och försökt känna efter hur det är. Att vara liten. Att vara ledsen. Att vara rädd. För det finns en motvikt mot de där stränga mallaporna till experter. Det finns till exempel något som heter "nära föräldraskap". Som går ut på att man ska sova ihop med sitt barn i familjesäng, och bära barnen nära kroppen, och vara med dem, känna dem, se dem. Inte sätta dem till världen och sen behandla dem som en förbaskad möbel som kan ställas in i ett mörkt rum och sen tillämpas "sömnmetoder" på.

Familjesäng är en klassiker.
Att små människobarn ska sova ensamma i mörka rum är ett helt nytt påhitt, nåt slags manifest över att vi fått det materiellt bra så vi inte ska behöva ligga arton personer ihopträngda på en enda loppig brits. Fint så, det materiella välståndet är självklart härligt på många sätt men varför måste närheten stryka på foten bara för att vi inte längre lever i fattigdom?
Jag är säker på att människoungar mår bra av att sova ihop med sina föräldrar. Jag tror att många fler skulle slippa beklaga sig över sömnlösa nätter om de bara vågade satsat på en bred bädd och sen sova ihop.
Även vuxna behöver närheten. Det är bara det att det är så förbannat tabu att säga ett enda ord om att vuxna människor skulle kunna få ut något av att sova bredvid sina barn. Vi ska helst inte visa några känslor alls. Ungarna behöver oss, men inte behöver vi dem! För erkänner vi detta är vi plötsligt osjälvständiga och suspekta...

Ja, det är fan att vara människa i dag. Kära förälder, här får du lite pepp. Lita på att du är bäst på att trösta din unge. Sov nära varandra. Kramas. Härmed vill jag säga - revoltera mot alla fascistiska uppfostringsmetoder och så kallade sömnskolor!
Katerina Janouch
Katerina Janouch

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag