Efter Expressens superenkät, där 1 215 förtroendevalda S-politiker svarade på frågan vem de vill se som Mona Sahlins efterträdare, har Veronica Palm seglat upp som en av flera favoriter.
När Tidningarnas telegrambyrå, TT, i går ville diskutera favoritskapet med henne, blev svaret:
- Jag vill inte kommentera det. En dag till vill jag tänka och känna efter.

Vill inte spekulera

Men det verkar inte som att Veronica Palm tänker svara på några frågor i dag heller.
I stället skriver hon nu i sin blogg:
- Det är ett ganska uppskruvat mediatempo i diskussionen om socialdemokratins framtid. Utan att överdriva kan jag säga att frågorna jag får är lätt enahanda. Att journalister ställer frågor har jag inte synpunkter på. Det är deras jobb. Men mina svar blir också med nödvändighet enahanda.
- Jag vill inte spekulera om vem som kan vara lämplig som framtida partiordförande. Inga kommentarer. Det är inte för att jag är en tråk-sosse eller för att jag vill försvåra journalisternas arbete. Det enkla skälet är att jag har respekt för partiets process. Och ärligt, den har ju inte börjat än. Igår öppnades för nomineringar till den valberedning som väljs på förtroenderåd fjärde december. Efter det börjar deras arbete att föra samtal med partiet kring hur ett framtida ledarskap skulle kunna se ut.

Respekt för processen

Veronica Palm konstaterar sedan att hon har stor respekt för processen, som innebär att hon inte tänker "kommentera det arbetet eller ge mig in i några spekulationer om namn eller andra saker under processens gång."
Hon fortsätter:
- Vi är ett folkrörelseparti och då är det viktigt i sig att ha en demokratisk och öppen process där medlemmarna känner sig trygga, och det måste få ta tid. Om vi i partiet ger oss själva lite tid och andrum så är jag säker på att vi kan skapa en process som vi kan vara stolta över, och att vi tillsammans kan gå stärkta från vår mellankongress.
Hon avslutar med en uppmaning till alla journalister:
- Jag pratar gärna politik. Jag har en hel hoper med synpunkter på hur den borgerliga regeringen driver Sverige i helt fel riktning mot ökade klyftor, missade möjligheter och sämre framtidsutsikter.