Jag lovar förstås inga priser, de är inspirerande men inte så viktiga - det är ju publiken som är viktigast.
Och under 2011 valde cirka 1,7 miljoner svenskar per dag att läsa Expressen.se eller tidningen Expressen.
Vi blev den mest lästa tidningen på söndagar, enligt senaste Sifo-undersökningen, och minskade gapet på vardagar med cirka 30 000 läsare per dag.
I de digitala kanalerna ökade räck­vidden hela tiden, enligt senaste Sifo- siffrorna var det fantastiska 20 procent upp för Expressen.se jämfört med 2010.
Så: tack för förtroendet!
Men vem är egentligen journalist? Den diskussionen tog fart i år, när man inte ens behövde kalla sig för "medborgarjournalist" - det räckte med ett konto på Flashback! - för att få jämföra sig med de erfarna och yrkesverksamma reportrar och fotografer som samtidigt riskerade livet i Japan, Egypten, Libyen eller Syrien.
Jag är varm anhängare av sociala medier på nätet, det publiceras många nyheter på Twitter och Facebook av användare som inte tillhör någon etablerad redaktion.
Youtube, exempelvis, har haft stor betydelse för informationsspridningen från den så kallade "arabiska våren" och här hemma har några medlemmar på Flashback först avslöjat en känd - fejkande! - naturfotograf och därefter bidragit till att bekräfta Expressens nyhet om att gangstern Mille Markovics så kallade "kungabild" var en manipulation.
Det är bra.
Men det finns dryga 608 000 medlemmar till på Flashback, och allt som skrivs av dem är ju inte direkt publicistik utan tyvärr också en hel del personangrepp och, faktiskt, rena påhitt.
Pressetik var, som alla år, i fokus 2011. Expressen gick i bräschen för tydligare redovisning av klander från Pressens Opinionsnämnd (PON), och redovisade till och med en fällning på löpsedeln. Det fick vi mycket beröm för, och ska snart utveckla inför Pressens Samarbetsnämnd.
Och inte bara det: vi tog också initiativ till en genomgång av samtliga PON-klander sedan 2003 och fattade nya aktiva publiceringsbeslut fall för fall, en del avpublicerades helt och i andra ärenden tog vi bort de uppgifter eller bilder som kritiserats. I alla fall införde vi på Expressen.se länkar till det fulla fällningsbeslutet från opinionsnämnden.

Jag tror att den nya transparensen är bra, att den gör skillnad mellan seriösa medier och... andra.
Det handlar, bland annat, om utgivarskap. Riktiga redaktioner har en ansvarig utgivare som kan ställas till svars. Som stoppar det som inte ska skrivas, men som - ibland! - kanske står upp för det som andra inte vill ska sägas, men som ändå bör spridas.
Hårda ord hör journalistiken till. Debatt, kritik, kontrovers - tryckfrihet försvaras i konflikt, inte med konsensus. För alla medier som säger si, måste en säga så. För alla som avstår ditt, bör annan stå på med datt. Det som tystas ner här, bör vara i tv-nyheternas vinjett där. Och så vidare.
Expressen vill gärna vara i dessa händelsernas centrum - vi ska ju "roa, oroa och förarga", som förste chefredaktören Ivar Harrie slog fast.
Tidningar, radio och tv erbjuder en sorts ansvarig mångfald som vi bör försvara också i ett nytt medielandskap. Sajter som Politiskt Inkorrekt eller Avpixlat, däremot, erbjuder en oansvarig mångfald med främlingsfientlighet och förtal som lockelse.

Under 2011 arbetade den parlamentariska Yttrandefrihetskommittén vidare med sina förslag till en ny eller reviderad grundlag, och jag tror att diskussionen nyanserades vad det led: kanske måste vi ändå inte riva upp allt bara för att det intill tryckpressen stått en telefax eller, som nu, en tv som man kan surfa till en tidningssajt på?
Tryckfriheten ska man vara försiktig med och inte tafsa på, som en del debattörer vill när meddelar­friheten kommer på tal, och den ska aldrig tas för given.
Fråga Martin Schibbye och Johan Persson.
Expressen viker inte undan för svåra beslut, vi vågar publicera. Vi vill vara först med nyheter som att Ola Lindholm tagits för knark, vilket var helt korrekt men ändå för tidigt publicerat enligt PON, och i vår publicistik fattar vi också gärna ideologiska publiceringsbeslut. Som att vi alltid prioriterar folkmordsbrott och hot mot Lars Vilks, vad man än tycker om honom - en symbol för yttrandefrihet, som extremt viktiga och är därför beredda att argumentera för det uppenbara allmänintresset för detta.
Frilansjournalisterna Schibbye och Persson åkte till Etiopien för att göra sitt jobb. Att de nu hotas av elva år i fängelse i Addis Abeba - dömda av en diktatur - är inget annat än en skandal.

I Malmö står sedan några dagar tre Expressenjournalister, bland dem jag, åtalade för olika vapenbrott efter ett reportage om den illegala vapenhandeln i oktober 2010. Då, när den nye "lasermannen" terroriserade Malmö genom att skjuta på oskyldiga, hävdade poliser och politiker att vapen "flödade" i staden.
Expressen lät undersöka påståendena genom att köpa en pistol och omedelbart ge den till polisen, ett farligt vapen mindre på Malmös gator... och oväntat nog också tre stämningsansökningar från en uppenbarligen otacksam kammar­åklagare.
- Nödvändigt för att få fram sanningen, sa Föreningen Grävande Journalisters ordförande om Expressens undersökande journalistik.
- En attack på journalistiken, sa tidningen Journalistens chefredaktör om åklagarens åtal.
Också polisers och politikers påståenden bör granskas - och det måste ibland göras med okonventionella arbets­metoder.
Journalistik kan vara riskfyllt. Och att i Malmö tingsrätt få chansen att påminna om att åtminstone en illegal pistol inte längre är i brottslingars händer, den uppoffringen kan knappast jämföras med Expressenkollegorna som vi under 2011 skickade jodtabletter till när de bevakade kärnkraftsolyckan i Japan eller de som vi försökte lotsa förbi vägspärrar i Kairo när egyptiska militärer misshandlade utländska reportrar.
Min beundran för journalister som gör svåra och farliga saker i tjänsten är stor.

Minns att CNN, BBC och alla andra mediejättar citerade Expressen när vi hade världsscoopet om Khadaffis inblandning i Locker­bie-bomben.
Minns att Expressen med sin valstuga och dagliga gratis­tidning i Visby, enligt en oberoende YouGov-undersökning, bevakade Almedalsveckan bäst.
Expressen-bussen och nästan 400 olika magasin gör att vi numera syns ännu mer på gator och torg men också hos våra cirka 10 000 återförsäljare.
Med direktsänd tv, realtidsrapportering på webben och ännu fler "appar" i din mobiltelefon är vi inte bara på plats utan också med dig hela tiden.
Det blir ännu mer av det 2012.
Vem är egentligen journalist? Och vad får en journalist göra i Sverige och utomlands?
Svensk-eritreanen Dawit Isaak skrev om demokratireformer i tidningen Setit, och har nu suttit i fängelse i hela 3 752 dagar.
Det är en annan tid när han väl kommer ut och hem, men är "journalist­rollen" verkligen så annorlunda i dag? Jag tror inte det.
Roa, oroa och förarga.