I Almedalen i går ägnade statsministern och de andra alliansledarna sin pressträff åt ett nytt uppdrag till Konkurrensverket. Det var inte ett sätt att elda upp massorna.
Ändå är politikerveckan på Gotland historisk mark för Fredrik Reinfeldt och hans närmaste krets. Det var här för fyra år sedan som den nytillträdda partiledningen började prata öppet om projektet Nya moderaterna
Mindre än två månader senare var Alliansen ett faktum. ”Ett kafferep i Högfors”, raljerade skeptikerna. De fick fel.

Festen varade en vecka

Valåret 2006 tog fyrklövern slutgiltigt kommando över den politiska agendan genom att presentera en uppgörelse om fastighetsskatten i Almedalen. Och Fredrik Reinfeldt och hans allianskamrater marscherade rakt in i Rosenbad.
Men den borgerliga festen varade mindre än en vecka.
Avslöjanden om svarta barnflickor och obetalda tv-licenser tvingade två moderata ministrar att hoppa av. Alliansregeringen hamnade i en opinionssvacka som den fortfarande inte hämtat sig ur.
De rödgröna partierna har ett övertag på över 15 procentenheter och socialdemokraterna är i vissa mätningar nästan dubbelt så stora som moderaterna. Strategin för 2008 – när regeringen skulle slippa ta fler tuffa beslut, och i stället ägna sig åt att förklara åtgärder och marknadsföra diverse framgångar – har hittills inte givit någon utdelning. Och för Reinfeldt personligen verkar allt som förgjort. En framgång som besöket i Kina eller Irakkonferensen följs snabbt av nya bakslag som tumultet runt FRA.

Gammelmoderaterna surar

Statsministern räknar kallt med att striden om signalspaningen lägger sig. För när väljarna tar ställning 2010 väger stora frågor som jobben, sjukvårdsköerna, skolan och matpriserna betydligt tyngre.
Men FRA-krisen har ändå satt fingret på den identitetskris som de nya moderaterna genomgår. Gammelmoderaterna surar över nedskärningarna i försvaret. Högerdebattörer och storföretagare irriterar sig över passiviteten runt arbetsrätten. Partidistrikten suckar över all oreda runt fastighetsskatten och den där bensinskattehöjningen som kom så oväntat efter valet. De borgerliga opinionsbildarna är topp tunnor rasande över FRA. Och ungdomspolitikerna ägnar mer tid åt att protestera mot sin partiledning än att propagera för den.

Måttligt intresserad av unga stekare

Expressens och Demoskops mätningar visar tydligt hur de unga väljarna har vänt moderaterna och alliansen ryggen. Fredrik Reinfeldt tror själv att det beror på att han gjort sitt parti mer vuxet, moget och ansvarsbärande.
Han är måttligt intresserad av att unga stekare kampanjar för moderaterna inför valet 2010. Frågan är bara vilka entusiastiska partiarbetare som ska stå där i stället.
För vem älskar egentligen de nya moderaterna?
Partistrategerna kontrar tills vidare med en motfråga: Vem gillar egentligen Mona Sahlin?
Fredrik Reinfeldts relativt goda förtroendesiffror är moderaternas främsta tröst. Partiledningen ser gärna att valkampen 2010 blir ett personval mellan statsministern och oppositionsledaren.
Men då gäller det nog att minnet av FRA-striden bleknar, så att ingen tänker att partilinjen väger betydligt tyngre än enskilda politikers personliga relationer till sina väljare.