Fem dagar tidigare hade föräldrarna gift sig på Klong Dao Beach. Moa och hennes tolvåriga storasyster var brudnäbbar.
Nu lekte tjejerna på en luftmadrass några meter från stranden.
Plötsligt hördes ett fasansfullt skrik.

Försöker få igång hjärtat

Moa hade simmat rakt in i en jättemanet. De livsfarliga tentaklerna kletade fast runt hennes kropp.
En och en halv timme senare rusar hennes pappa in på sjukhuset. Han är brandman och utbildad sjukvårdare. Desperat försöker han få i gång dotterns hjärta med kompressioner.

"Hennes läppar var blå"

- Jag såg att det var för sent. Hennes läppar och nagelband var redan blå. Det är tydliga tecken på syrebrist, berättar Michael Bergman.
En stund senare dödförklaras dottern.
Moa förlorade medvetandet redan på stranden. En sjuksköterska och en brandman försökte förgäves återuppliva henne.
Med rätt sjukvårdsutrustning hade de förmodligen lyckats, tror pappan.

"Ingenting fungerade"

- Ingenting fungerade. Det kom en akutbil med defibrillator, men det fanns inga batterier. Sen satte sjukvårdarna en nål i foten för att ge insulin, men det började inte ens att droppa. Vården var under all kritik, säger han.
Semestern började med åtta dagar i Khao Lak. Familjen hade promenerat på stranden, där tusentals människor dödades i tsunamin, och tittat på bilderna till minne av alla förlorade barn.
- Vi gick där och tänkte "fy fan vilket elände de har haft". Och så hamnar man själv i samma situation en vecka senare. Det är så ofattbart.

"Världens underbaraste"

Michael Bergman gråter när han berättar. Om olyckan. Och om tjejen som alltid skrattade och älskade äventyr.
- Hon var världens underbaraste. Det man ser på bilden, ja så var det jämt. Hon ville alltid att det skulle hända någonting.