Paulina Blomström Boberg har ett skriftligt beslut från Båstads kommun att hon har rätt att få bo i en gruppbostad.
Men det spelar ingen roll - för i Båstad finns det inga sådana bostäder lediga.
Kommunens lösning på problemet var att Paulina skulle flytta drygt 20 mil, till ett gruppboende i Lödöse.
- Det skulle vara förskräckligt, så långt från Båstad. Allt och alla hon känner till finns ju här, säger hennes mamma Yngvor Blomström.
Paulina själv vill absolut inte till Lödöse och har därför tackat nej till platsen.
- Jag vill bo i ett gruppboende nära mamma, säger hon.

Sitter ensam

Redan för fem år sedan bad Yngvor om ett gruppboende till dottern. Inte heller då hade kommunen någon ledig bostad till henne och föreslog då att Paulina skulle testa att bo i en så kallad lägenhet med särskild service.
Det betyder att det kommer personal till henne och hjälper till med exempelvis påklädning, medicinering och mat. Så har Paulina bott sedan dess men det finns ett stort problem - det rent sociala. Paulina kan inte ta sig ut själv och blir i stället sittandes ensam i sin lägenhet på kvällar och helger.
- En ung tjej ska inte behöva sitta bort sin ungdom i ensamhet på det här sättet, säger Yngvor Blomström.
Hon tillägger:
- Det blir så många timmar när hon är helt själv. Först alla vardagskvällar och sen kommer helgerna som är långa och ensamma för henne. Det enda hon kan göra på egen hand är att titta på tv eller lyssna på musik.
Paulina är sedan tidigare beviljad ledsagare fyra timmar i veckan plus att hon har en kontaktperson.
Nu har kommunen utökat antalet timmar med kontaktperson - men det blir ändå alldeles för många timmar kvar när hon sitter alldeles själv i lägenheten. Det är inget värdigt liv för en ung 26-årig kvinna - oavsett om hon har ett funktionshinder eller inte.
- Det är ett sådant torftigt liv. Och det har pågått år efter år, säger Yngvor.

Balansen är dålig

Paulina använder rullator men balansen är så dålig att hon inte klarar av att gå utomhus själv. Samtidigt har hon väldigt dålig syn och problem med att på egen hand sköta sin vardag.
- Hon drömmer om ett gruppboende där hon kan få bli del av en gemenskap. Där det finns gemensamma utrymmen där hon kan umgås med de andra på boendet. Hon älskar att laga mat och att få göra det tillsammans med andra i ett gruppboende skulle vara fantastiskt för henne, säger Yngvor Blomström.

"Jag kommer aldrig ge upp"

Nu hoppas hon att välfärdsutskottet i kommunen, som hanterar LSS-frågor, ska agera och lösa bristen på gruppbostäder i kommunen.
- Det är ju inte bara Paulina som har det så här. De borde antingen sätta spaden i marken och bygga nytt eller se över om de kan bygga ut det som redan finns, säger hon.
- Det jag vill är att min dotter ska få ett gott liv och goda levnadsvillkor, som hon är berättigad till enligt LSS. Jag kommer fortsätta kämpa för henne, jag kommer aldrig ge upp.